Svenska nätsurfare vet inte hur bra de har det

Jag har emigrerat från Sverige till Spanien. Det fanns två huvudskäl till varför jag gjorde det. Det ena var klimatet vidare kommentarer känns överflödiga och det andra skälet var att jag aldrig riktigt har gillat vissa saker i den svenska mentaliteten. Jag ber om ursäkt för de grova generaliseringar som mina argument ofrånkomligen kommer att innebära. Jag vet att alla är individer, men tyvärr är en viss generalisering nödvändig här för att få fram min poäng.

Som folk har vi svenskar aldrig varit speciellt bra på att stå upp för vår sak. Vi slåss inte på barrikaderna och kämpar för våra rättigheter. Vi spottar inte på politiker som ljuger oss rakt upp i ansiktet. På sin höjd tar vi upp det med grannarna över en middag och ett glas rödvin och menar att "det här känns ju inte riktigt rätt". Om vi nu vågar prata politik över huvudtaget förstås. För det kan ju vara lite känsligt och man vill ju inte bli ovän med någon. Nej, när det gäller de stora samhällsfrågorna låter vi andra bestämma över huvudet på oss och vi finner oss i det mesta. Vi klagar förstås, det är vi bra på, men vi håller det inom bekantskapskretsen.

Samtidigt lever vi svenskar i en tuff tillvaro, vi har ett inrutat liv, stress på jobbet, hämta och lämna på dagis och höjda bostadsräntor. Så någonstans måste vi ju hitta en ventil, någonstans måste vi vädra ut vår frustration. Och vi har hittat de perfekta offrena; elbolagen, telefonibolagen och självklart bredbandsbolagen. De är de som är de riktiga bovarna, de som vill lura den lilla människan och de som vi faktiskt kan skrika ut vår ilska på. Strunt samma om regeringen ljuger och super upp våra pengar, men mitt bredbandsbolag ska för sjutton inte tro att jag betalar för den där dagen i mars när min internetanslutning låg nere heeeeela dagen. Det är jättebra att vi släpper ut våra aggressioner, jättebra att vi klagar när något varit riktigt dåligt. Det har jag, som ansvarig för kundsupporten på ett svenskt bredbandsbolag, baserat i Spanien, full förståelse och respekt för, men helt ärligt tycker jag att det är dags för det svenska folket att fundera på sitt perspektiv på tillvaron. Låt mig ta två exempel från den gångna veckan:

Kund nr 1. En dag i mars gick internetanslutningen ner på grund av ett kabelfel hos det lokala energibolaget. Kunden har ett privatabonnemang som hon betalar 198 kr i månaden för. Kunden ringer in och är rasande. Kunden vill ha en kompensationsblankett där hon kan specificera alla sina krav. Inte mindre än fem gånger ringer hon in och undrar när hon ska få det där REJÄLA avdraget på fakturan för den katastrof som drabbat henne. I juli anländer hennes kompensationsansökan till oss och den avslås. Vi ersätter inte avbrott på en enstaka dag. Anslutningen går ner ibland, det är sådant som händer. Men visst, om du vill kan du få tillbaka dina sex kr som du betalat för den dagen, så har du ju i alla fall fått frimärket på ditt kompensationsbrev betalt.

Kund nr 2. Kund beställer 10 Mbit hos oss. Av någon anledning får kunden aldrig någon anslutning trots att tjänsten är aktiverad. Teknikerna hos vår samarbetspartner som driver nätet förstår inte varför och utredningen fortsätter. Kunden vill inte vänta på felsökningen utan byter till en annan leverantör inom samma nät. Av något skäl fungerar detta bättre. Varken vi eller nätet vet varför. Vi ber om ursäkt till kunden och givetvis fakturerar vi aldrig honom. Detta är dock långt från tillfredsställande från kunden. Istället väljer han att 1-3 gånger dagligen skicka hat-mail till oss där han förklarar sitt missnöje och hur otroligt värdelösa vi är. Kundens tjänst kostar 35 kr i månaden, nej, 17.50 kr i månaden faktiskt med den kampanj vi har för tillfället. Ja, alltså om han nu överhuvudtaget hade betalat, vill säga. Men det har han ju inte. Han surfar idag för brinnande livet med en annan leverantör.

Så, vad vill jag säga med detta? Är det inte jobbigt och frustrerande när bredbandet inte funkar? Ska man inte kräva att få det man betalar för? Jo visst. Det enda jag säger är att snälla ni, fundera lite på vad ni vill prioritera i era liv. Om du orkar lägga ner timmar på att hata din telefoni- eller bredbandsleverantör, är inte det bara en symptom på att något annat är galet i ditt liv? Sverige är ett otroligt framstående land när det gäller teknik, men jag börjar undra om detta verkligen bara är till vår fördel?

Jag ska inte vara drastisk och säga att vi borde skicka alla svenskar till torkans Afrika för att se på svältande barn för att få perspektiv på sin tillvaro. Det räcker faktiskt att skicka oss till Spanien. På många sätt är Spanien ett välutvecklat EU-land, men ur ett tekniskt perspektiv är det rena 1800-talet jämfört med Sverige. Jag har ett ADSL-abonnemang för det finns inget annat med den spanska motsvarigheten till Telia. Jag får ut 3 Mbit, i bästa fall. Det kostar mig 65 Euro i månaden. Och då kanske jag ska tillägga att genomsnittslönen i Spanien är ca 1000 Euro i månaden. Min uppkoppling funkar ungefär 6-7 dagar av 10. Min telefonlina ligger som ett skatbo på taket på fastigheten jag bor i, så om det funkar eller inte beror lite på om det har regnat eller om fiskmåsarna varit där och näbbat på sladdarna.

På dagarna sitter jag alltså i telefon med de arga, svenska kunderna och bedyrar att jag förstår deras frustration när de betalar hela 99 kr i månaden för 100 Mbit, men bara kommer upp i 68 Mbit och ja, givetvis kommer vi att bevilja kompensation för denna enorma olägenhet. Och på kvällarna kommer jag hem, sätter mig framför mitt 650-kronors modem och håller tummarna för att den ska komma igång snart så att jag kan skicka ett mail eller prata med mina vänner i Sverige via Skype. Att ringa på knagglig spanska och klaga till kundtjänsten här är uteslutet. Det är tveksamt om de ens skulle kosta på sig ett hånskratt om jag vänligt påpekar att jag skulle vilja ha kompensation för de dagar då mitt modem faktiskt inte fungerat. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men en sak är säker; vi svenskar måste tänka om. Antingen är vi FÖR välmående och har en massa tid och energi att lägga på småsaker för att vi inte har några större bekymmer i livet. Eller så mår vi så dåligt i vårt gråa klimat och pressade schema att vi måste hitta någon att skrika på. Det är trots allt bevisat att bristen på sol gör människor deprimerade.

Hursomhelst har jag ett tips till mina kära landsmän; när du funderar på att ringa ditt bredbandsbolag och skrika på de stackars 19-åriga, oskyldiga medarbetare som tar emot ditt samtal, sätt dig istället ner, ta ett glas rödvin med grannarna och klaga lite, få det ur världen och lägg sedan din energi på viktigare saker. Surfa ut på din 17,50 kronors-anslutning och boka en semesterresa till Spanien. Solen här är gratis och nya perspektiv får du på köpet!

Av Maria Lindblad 24 aug 2008 14:27