Drömmen lever vidare

Sverige-Spanien 1-2. Synd. Tråkigt, frustrerande, kanske oturligt men inte orättvist. Spanien är en av världens absolut starkaste fotbollsnationer just nu, och i den mån man kan tala om "värdiga förluster" inom fotbollen så var det här en sådan.

Vi förlorade, men vi blev definitivt inte överkörda. Vi förlorade, men hade vinden blåst åt vårt håll just den här kvällen så hade matchen kunnat sluta annorlunda. Om Zlatan inte fått ont i knäet, om Rosenberg fått frispark i situationen som föregick det spanska segermålet... Vi förlorade men med flaggan i topp och vi har ännu inte fallit. Sverige visade en enastående lagmoral under de där outhärdligt långa 45 minuterna då en hel nation höll andan i väntan på slutsignalen, och även om den kom någon minut för sent så har vi visat att inte ens EM:s stora segerfavorit kan skoja med oss.

"Du är min pistol", sjöng Joakim Thåström en gång i tiden och syftade väl knappast på Zlatan Ibrahimovic, men "Ibra" är Sveriges pistol och kommer vara den avgörande skillnaden när Sverige vinner mot Ryssland på onsdag. Zlatan har väl aldrig varit så bra som nu och kan definitivt konkurrera med Cristiano Ronaldo om den åtråvärda Guldbollen. Sedan gäller det naturligtvis att laget inte förlorar självförtroendet om Zlatan tvingas byta. I Spanienmatchen försvann offensiven totalt i andra halvlek, vilket naturligtvis berodde på att Spanien tog över spelet totalt, men också på att Sverige förlorade sin udd när Ibrahimovic gick ut. Rosenberg kom inte riktigt in i matchen, och Elmander kunde inte bytas in eftersom han redan VAR på planen - som högermittfältare. Samtidigt satt ett par av Sveriges bästa mittfältare, Sebastian Larsson och Kim Källström, som två snälla pojkar bredvid Lagerbäck på bänken.

Vi vinner mot Ryssland på onsdag i en öppen, vacker och kanske målrik match. Sedan väntar kvartsfinal mot EM:s mest häpnadsväckande och färgsprakande fotbolls-tivoli - Holland. Den här EM-turneringen kan komma att bli ihågkommen som "den orangea revolutionen", så bra har Holland varit hittills. Om vi nu ens tar oss dit, hur tusan ska vi ta oss vidare? Det går inte att stoppa Van Nistelrooy, och ingen svensk back i världen hinner med när Robben sätter fart som en orange blixt mot straffområdet, och tänk om vi förlorar med fyra, fem mål, vilken förnedring.

Ja, visst. Vi kan förlora. Stort också för den delen. Vi kan åka ut i gruppspelet eller i kvartsfinalen med dunder och brak. Surt skulle det vara, i några månader i alla fall. Sedan skulle alla glömma. Men tänk om vi vinner?

Av Einar Wiman 16 jun 2008 14:49