Minns du..?

Minns du hur vi sprang runt som vilda tonåringar i den gröna äppellunden i utkanten av stan, lekte tafatt eller någon annan fånig lek som vuxna människor i regel inte ägnar sig åt. Eller hur inbjudande vi tyckte att vågorna såg ut när de slog mot de karga klippblocken den där sommaren vi spenderade ute vid kusten. Kan du, om du blundar, se mig stå bakom mitt staffli i körsbärsbersån vid vårt lantställe? Du retade mig för min allvarliga uppsyn och mitt tjat om min konstnärsådra som jag påstod att jag hade, men som aldrig riktigt ville infinna sig.

Kommer du ihåg när vi firade jul bara du och jag, i vår fula lilla etta i Gamla stan. Du, jag och en flaska billigt rött vin, Allegro Primitivo, tror jag minsann att det var. Det var inte alls gott, men vad gjorde det? Jag fick en blå tröja av dig den julen, en stor stickad sak. Jag tyckte inte att den var så fin men jag sa ingenting, den passade ändå oss så bra, den symboliserade det som var vi. Själv hade jag köpt en bok till dig. "Den allvarsamma leken". Du skrattade för det var så typiskt mig att köpa en bok. Snön föll utanför fönstret och elden knastrade i den gamla kakelugnen. Och vi gömde oss för världen och vi älskade det.

Kan du erinra dig de där fula byxorna som jag alltid envisades med att hasa omkring i inomhus? Du sa att det var dom fulaste byxorna du någonsin hade sett, grå noppriga mjukisbyxor som hade ett bäst-före-datum i början av åttiotalet. Det var dina byxor, jag tror aldrig att du tänkte på det. Jag använde dom för att de fick mig att känna mig nära dig. Som om jag befann mig inuti dig när jag bar dem. Men du bara skrattade.

Om jag sluter mina ögon, ser jag allt så tydligt. Varje liten detalj blir med ens kristallklar, som om allt hände igår. Som om det vore konstigt att du inte minns det som jag så tydligt kan frammana om jag så vill.

Varje fabricerat minne av någonting som aldrig har hänt.

Av Minna Jonsson 05 dec 2007 00:13