Vem är Gunnar Blå?

”Det otäckaste jag vet är att vara mig själv.” Med detta motto ringande genom en kropp som tagit den stympade själens form, inleder förtidspensionerade alkoholisten Gunnar sin vandring mot stupets rand för att väl framme vid avgrunden antingen förvandlas eller förintas.

Kastrerad och med halva ansiktet bortskjutet, vräkt från lägenheten på Hornsgatan, utkastad ur familjefaderns trygga värld, framlever Gunnar sina dagar i ett källarutrymme i väntan på den befriande döden. Men när märkliga saker börjar hända i huset, när knackningar stör hans väntan, när blod plötsligt väller ur en ventil och likmaskar invaderar källaren, ställs han inför sanningens trauma.

Han finner en bundsförvant i tant Karlsson, grannen som uppväger det självdestruktiva, och de inleder en varm och något pikant relation. Gunnar blir gravid, kroppen förkvinnligas och där manslemmen en gång suttit växer något som först verkar vara en tumör. Kring juletid sätter han ett fjälligt flickebarn till världen. Det är en smärtsam jungfrufödsel, men kärleken till det ovanliga barnet svider skönt i den av kristen skam och skuld tyngda mannen.

Pseudonymen Gunnar Blå vem människan bakom namnet är sägs vara en väl bevarad hemlighet debuterade på Vertigo förlag 1999 med novellsamlingen Klumpigheten och andra historier, en samling som återutges i höst i utökad version. Debuten följdes av ännu en novellsamling, ett seriealbum och romanen Den Tredje Systern 2005.

Gå ner för trappan är en fristående fortsättning till föregående roman, en existentiell mosaik, sorglig, vacker, smutsig och beroendeframkallande. Man följer Gunnar ner i underjorden där den stora uppgörelsen ska ske, där dottern, som döpts till Elisabeth, transformeras som en vederstygglig fjäril, där det förflutna hinner ikapp och den religiösa offergåvan får ett nytt ansikte.

Blå balanserar som en sansad manodepressiv mellan genrer och känslotillstånd omöjliga att förena. Men Blå förenar. Det är en bedrift värd namnet, för här rör sig litteraturen som en nyfiken bläckfisk när mycket runt omkring förstenats i förutsägbarhet.

Och så slår det en att allt det här, vanvettets och skönhetens uppluckrande av det realistiska tänkandets normbank, kanske bara utspelas i Gunnars kemiska hjärna medan han ligger och våndas över sitt eländiga liv i tältsängen nere i källaren. Men det spelar i så fall ingen roll, för också verkligheten, det rationella och förståeliga, det som vi dagligen och stundligen trampar omkring i, är en dröm, ett spel. Allt befinner sig i konstant upplösning, det enda som håller oss kvar på marken, i våra igenkännbara former, är illusionen om tyngdlagen. Blå river väggarna och slår in dörren och lämnar oss på tröskeln till det outforskade.

Titel: Gå ner för trappan
Författare: Gunnar Blå
Förlag: Vertigo
Utgivning: September 2007

Av Stefan Whilde 28 sep 2007 10:21