Semestern som aldrig tar slut
I viss sinnesstämning känner jag tanken på döden som den eviga semestern. Den totala befrielsen från sorg, besvikelser, ledbesvär, cancer, begravningar och ett falnande välstånd som kräver ständig översyn och krafttag på heltid.
Essike dessike leken går...
Jag kan aldrig vänja mig vid döden. Aldrig förlika mig med att livet är så kort. Insikten om detta faktum kom det år jag fyllde fyra.
Vem är Gunnar Blå?
Kastrerad och med halva ansiktet bortskjutet, vräkt från lägenheten på Hornsgatan, utkastad ur familjefaderns trygga värld, framlever Gunnar sina dagar i ett källarutrymme i väntan på döden.
Dödsstraffet återinfört i Sverige
Detta kan bli bland det sista jag någonsin skriver, för samhället har dömt mig till döden. Det anser att jag är så värdelös att jag inte ens har rätt till en snabb och smärtfri död, utan ska pinas ihjäl både psykiskt och fysiskt.
