Film: Bristande bevis - Hopkins i alla ära...

Betyg: G
Titel: Bristande Bevis
Genre: Thriller
Regi: Gregory Hoblit
Medverkande: Anthony Hopkins, Ryan Gosling, Rosamund Pike m fl
Speltid: 1 tim 50 min
Premiär: 31 augusti

Anthony Hopkins i all ära, men vem orkar se honom återupprepa rollen som den galne Hannibal Lector en gång till? Visserligen gör han det i "Fracture" under ett annat namn och i en helt annan historia, men ändå, under ytan av forskaren och ingenjören Ted Crawford döljer sig en Lector kopia, som visar sig vara lite för intelligent för sitt eget bästa.

Spelöppningen - en otrohetsaffär och dess följder - till "Fracture" är gastkramande och Hopkins visar med mästerligt handlag vilken oerhört skicklig skådespelare han är när han åker psykologisk berg-och-dalbana i sin gestaltning. Det är svårt att överträffa en sådan tonträff, men allt för snabbt känns manéret igen från tidigare och förvånansvärt fort rymmer Hopkins prestation inget annat än en spegling av en onyanserad fullblodspsykopat. Det är som om Hannibal Lector figuren tar över spelet och då blir det svårt att se Ted Crawford. Det är synd, för det här är en intressant och mångbottnad historia, som bitvis är intelligent berättad och öppnar upp thrillertemat mot ett existentiellt-moraliskt drama som tvingar några av rollkaraktärerna att ompröva sina värdegrunder.

Crawford erkänner direkt mordet på sin otrogna hustru och den unge oövervinnlige distriktsåklagaren Willy Beachum - spefullt spelad av Ryan Gosling - ser det hela mest som en formsak, vilken redan är avgjord. Han är så säker på utgången att han, trots att han är på väg mot ett mer välavlönat juridiskt jobb inom den privata sektorn, ändå är beredd att åta sig fallet och tror sig kunna göra det med vänsterhanden. Det visar sig vara en grov felbedömning och plötsligt ställs Beachum inför sitt livs utmaning som bjuder en rad moraliska fallgropar. Crawfords alibi är vattentätt även om Beachum och den döda hustruns älskare och poliskommissarie Rob Nully vet att han är skyldig. Hur de än försöker nagla fast Crawford glider han ur deras grepp och rättsväsendet visar sin svaga sida.

"Fracture" är till det yttre en rättegångsfilm, utan att, tack och lov, ägna särskilt mycket tid åt det juridiska ceremonielen i rättegångssalen. Det är styrkan med den här filmen som är intelligent regisserad av Gregory Hoblit, som debuterade 1996 med den kritikerhyllade rättegångfilmen "Primal Fear". På en djupare nivå rymmer filmen Beachums psykologiska utvecklingshistoria från självsäker spoling till ansvarstagande man. Han tvingas på grund av Crawfords überintelligenta spelplan - han har planerat brottet i minsta detalj - att revidera en hel del i sin syn på brott och straff. Men Gosling har inte tyngden i sitt spel för att övertyga om att den utvecklingen verkligen sker. Han är för upptagen av den framgångsrika sidan av saken och som sådan älskar kameran honom, men han tappar därmed det som kunde fått den här filmen att lyfta till den nivå där ett sånt här mångbottnat manus hör hemma.

Av Monika Wehlin 27 aug 2007 09:41