Oroligt pumpar mitt gamla hjärta

Doktorn sade att hjärtat är som ett tvillingpar som inte samarbetar. Därför känns det så arbetsamt. Trötta dagar följs av tröttare dagar.

Doktorn satte in elektriska tvångsmetoder för att rätta till det hela. Men det hjälpte inte, skadan var nog gammal, fast jag inte förstått det.

För länge sedan började jag flåsa även av liten ansträngning. Jag trodde det berodde på min övervikt, började motionera. Men det blev bara värre, för jag hade ett skadat hjärta.

Efter el-stötarna har läkarna inte haft något förslag på någon ny åtgärd. De håller mig bara vid liv, med hjälp av betablockerare och Waran. Så jag lever ett ödleliv men med underbar service av Vårdcentralen.

Min situation är verkligen inte ovanlig. Den är snarare mycket vanlig för folk i min ålder. Men jag känner den som så unik, för den är unik för mig.

Du kära hjärta, jag vet inte om du ska hålla liv i mig tio dagar eller tio år. Det gör det svårt att planera. Ska jag ordna upp mina fotoalbum eller bränna upp dem? Ska jag betala årsprenumeration? Det vore kanske slöseri!

Inte är väl jag rädd för att dö! Jag har "frid med Gud"
eller vad han nu heter. Skaparen, Upprätthållaren... Jag har stor sympati med dig Herren Jesus Kristus. Ock du med mig!

Nej problemet mitt kära hjärta är, att jag vill över gränsen
med en viss grad av värdighet, utan allt för stora smärtor.
Jag vill inte bli ett vårdpaket eller hjulbent. Kan det
ordnas?

Är jag högfärdig som begär extra förmåner när jag tänker så här? Eller är jag bara fullt normal som vill komma lindrigt undan!

I går hoppade Hon från en balkong då Hon inte stod ut
längre? Hon hade nog ett för bra hjärta! Hon hade inte tid
att vänta på Befriaren... men det har jag!

OM jag får gott om tid ska jag lösa de återstående frågorna:
Hur uppstod Universum?
Hur danades människan, så olik allt annat?
Hur fungerar den mänskliga hjärnan?
Vem talar till oss genom musiken?

Av Jan Brunnegård 03 aug 2007 21:52