Linda Rosing minns Big Brother

Jag såg några BigBrother-klipp och tårarna kom

Här om dagen satt jag och tittade på olika musikvideor på nätet. När man sökte på mitt namn kom mina videos upp, men även olika programavsnitt från min omgång av BigBrother.

"Herregud, det är fyra år sen, det här måste jag bara kolla in", sa jag för mig själv. Det avsnittet jag tittade på handlade om när en kille kom in i huset och spelade kristen. Ja, det var nog bland det roligast som jag minns därifrån. I alla fall så har vi en fest och jag dansar och ålar mig typ hela tiden till musiken. "Fan, vad pinsamt", sa jag för mig själv och höll för mina ögon. Men ju mer jag såg desto mer väcktes det en massa starka känslor hos mig. En massa minnen rev upp den tiden - både bra och dåliga.

Och här sitter jag nu fyra år senare och tittar och tårarna bara rinner ner för mina kinder. Gud, vad jag saknar alla dessa roliga personer, som jag bodde med i 89 långa dagar. Folk kan garva åt mig idag, men jag lovar att det går inte att beskriva och förstå känslan av att vara där inlåst med de här människorna, som man inte känner eller har valt själv att leva med. Att träffas på det här viset är inte som att lära känna någon människa på normalt vis. Under en intensiv tid lär du känna de här personerna in på bara skinnet. Man studerar deras blick, deras minspel, ja, allt som man kanske annars tar som det kommer. Men där inne i huset har du inget annat för dig än att lära dig allt om dom där personerna.



Jag låg och såg på TV häromdagen. Då handlade det om en amerikansk psykolog som tog fem olika familjer och bosatte dom i husbilar. Mitt i ett fält utan grannar och köpcentra. Experimentet gick ut på att se hur olika människor fungerar i en grupp där alla var egoister och hade massa fördomar om varandra. Som ni förstår så blev det en massa intriger och bråk, just som den där psykologen hade hoppats och planerat. Han planerade alla bråk i minsta detalj. En barnfamilj fick t. ex. i uppdrag att åka och storhandla åt alla familjer för en summa pengar. Det slutade med att dom andra som hade beställt saker inte fick det som dom ville ha pga av att barnen bråkade och tjatade i mataffären, så barnfamiljen fick nog och åkte hem. Och så var allt bråk igång, precis som i BigBrother. Vi var levande experiment. Vi gjorde precis som dom sa, annars blev man straffad. Dom planerade festerna och ena veckan gav dom oss massa mat, medan den andra veckan slogs vi om några grillade kycklingar och så var intrigerna i full gång.

Men inget ont om BigBrother, den händelsen är endå unik. Jag kommer alltid bära med mig dom minnena och erfarenheterna som jag fick där och framför allt alla personerna jag träffade där inne. Man är som en familj fast på ett konstigt sätt och det går inte att förklar. Det bara är så. En återträff, det ska jag ordna, snarast!

Av Linda Rosing 16 jul 2007 09:23