I sjutton år grät jag över min barnlöshet

Jag är en av alla de hundratusen kvinnor som är ofrivilligt barnlösa. I över sjutton år längtade och grät jag över min menstruerande period. Allt som fanns tryckt på papper, internet fanns inte då slängde jag mig över. Hur många timmar jag tillbringade på biblioket har jag ingen aningen om. Men jag var expert på allt som handlade om ämnet.

Idag finns internet och många sidor som belyser och svarar om ämnet. En sida som heter
Familjelycka.se blandar och ger till alla. Där finns foton på pågående graviditeter, nyförlösta barn och de som inte kan få barn, och som kämpar med alla till buds stående medel. Men alla stöttar varandra. Det är en kvinnodominerande sida, men där finns också män.

Idag vid femtioett års ålder har jag inte längre någon längtan efter barn. Den försvann för många år sedan. Istället gjorde klimakteriet entré, med allt vad det innebär. Naturligtvis olika för alla kvinnor, precis som med allt annat är vi alla unika.

Men det som känns bra med just en sådan hemsida är att de som behöver prata av sig, ställa frågor, m.m. har kontakt med tusentals andra i samma situation och det behövs. För är det något som saknas inom vården, är det mänsklig kontakt och tid för att besvara blivande eller ofrivilligt barnlösa personers frågor som ständigt snurrar runt i deras huvuden.

Så för alla män och kvinnor som är intresserade av graviditeter och allt som följer med det, finns det numer en sida att vända sig.

Av Ramona Fransson 11 maj 2007 16:55