Tid för vin och erotik

Vad händer när en svensk man som uthärdar IT-epoken ihop med främmande, hukande människor i en tid när likgiltigheten är en dygd och intellektet en torrfylla bort från självinsikterna, vad händer när en man av sådan börd möter en persisk poet som levde och verkade för sjuhundra år sedan men som än i våra dagar ses som sitt lands och sitt folks genom tiderna störste skapare, ja kanske till och med större än Allah?

Blir kulturkrocken för stor?

Shams al-din Hafiz eller Haféz ca 1324-1390 enligt västerländsk tideräkning, son till en bagare från staden Shiraz, skrev så här och lyssna nu noga, smaka på det här, drick det:

”Östanvinden andas in sin väldoftande mysk/och den gamla världen blir ung än en gång! Judasträdet skänker jasminen av sitt rosenröda vin/och liljan kastar oroliga blickar efter vitsippan”

Han föddes i ett land vars egentliga historia präglas av Zarathustra och den fria viljan, men som efter Muhammed in Abdullah haft islam som den officiella religionen. För att lära känna mannen vars ord sägs vara lika viktiga för människan som planeternas och stjärnornas placering i universum kan man lägga örat mot hans egna rader:

”Hafiz söker varken gott rykte eller namn/utan mottar vinets visdom ur bägaren.”

Mycket mer från och om honom finns att läsa i nyutkomna boken ”Hafiz – Dikter” Rosengårdens Förlag & Studier AB. Ashk Dahlén f. 1972, forskare vid kungliga Vitterhetsakademin, har översatt drygt femtiotalet dikter.

Om Dahléns översättning, eller svenska tolkning av Hafiz, kan jag inte säga mycket eftersom mina kunskaper i persiska språket är högst bristfälliga. Däremot vill jag berömma honom för den närmare sextio sidor långa inledningen där han på ett lättbegripligt och finstämt sätt ger bakgrund till Hafiz liv och gärning. Dahléns kortbiografi fungerar också utmärkt som komplement till texterna. Avsnitten om diktarens hemstad, Vishetens hus, är direkt vackra:

”Med sitt friska och behagliga klimat var Shiraz också lustarnas, rosornas och näktergalarnas stad. Staden var berömd för sitt välsmakande vin, sina tjusiga trädgårdar och yppiga fruktlundar. Den mest berömda rosenlunden hade namnet Musalla och inhyste åtskilliga sufiska kloster, helgongravar och bönerum. Genom Shiraz flöt fem floder vars brusande vatten skänkte frisk känsla åt stadens grönska. Utanför stadsmuren låg det beryktade ruinområdet kharabat där rumlarna roade sig på de många värdshusen, vinstugorna och glädjehusen.”

Finn Thiesen, docent i orientaliska språk vid Oslos universitet, bidrar med ett rappt förord vari frågan ställs: Skriver Hafiz metaforiskt om islams godhet eller är han i själva verket en rebell i strid mot islam? Thiesen berättar om det nästintill omöjliga i att översätta Hafiz – något som understryker djärvheten och det unika i Dahléns arbete.

Sammantaget framstår ”Hafiz – dikter” som en av de senaste decenniernas viktigaste böcker på svenska. Genom Hafiz återföds poesin. Och till den som vill bli morgondagens poet: Glöm folkhögskolor, universitet och skrivarkurser på distans. Det räcker att läsa den här boken. Framtiden ligger i modet att öppet våga spegla och vara sinnligheten och romantiken. Eller som lisan al-ghaib det Fördoldas tunga behagar uttrycka saken:

”Det är tid för vällust, vinbägarens gång och ungdomens begär!”

För egen del kan jag bara säga att Hafiz sjuder i mig som en syster eller bror, som en älskarinna och dryckeskamrat. Han sjuder långt från religioners lynniga humör och snäva gränslinjer, på ett ställe där sensualism och njutning är till för alla.

Titel: Hafiz – Dikter
Författare: Shams al-din Hafiz
Förlag: Rosengårdens förlag & studier AB
Svensk översättning och inledning: Ashk Dahlén
Förord: Finn Thiesen
Utgivning: Mars 2007

Av Stefan Whilde 25 mar 2007 15:43