Vi fick inte köpa salladsbaren Wildn Fresh!

Vi fick inte köpa salladsbaren, Fredrick Federley och jag. Sofia, den nuvarande ägarinnan vill inte sälja till oss. Anledningen till det är att hon tror att om vi skulle bli hennes köpare så skulle det mediala intresset kring hennes person fortsätta på samma sätt som innan. Jag håller inte med om det resonemanget. När hon har sålt är hon ute ur spelet oavsett vem hon säljer till. Men hon vill inte ta risken och jag måste säga att jag sympatiserar med henne trots att jag är av en annan uppfattning. Sofia säger i Aftonbladet idag att hon inte vill bli inblandad i ett politiskt spel och att hon blivit ett slagträ i debatten. Flera tidningar och bloggar skriver också att Fredricks och mitt enda incitament till att säga att vi vill köpa salladsbaren är att vi vill ha publicitet, att vi inte är seriöst intresserade av att driva den och att det hela är ett PR-jippo. Inget kunde vara längre från sanningen. Låt mig förklara varför: Jag personligen har drivit olika företag och haft anställda sen -98. För mig är det ett helt naturligt sätt att verka. Jag vet att jag har yttersta ansvaret för att företaget går runt och för att min personal och jag får lön i slutet av varje månad. Att köpa ytterligare ett företag, i detta fall salladsbaren, är ingen jättegrej för mig rent mentalt. Så att ifrågasätta seriositeten i min intention att vilja köpa är märkligt med tanke på min mångåriga bakgrund som entreprenör och företagare.

Sen har vi detta med det påstådda PR-jippot. Till vardags driver jag en PR-byrå och vet att publicitet kan vara enormt försäljningsdrivande. Herregud, det är ju det jag säljer till mina kunder. Anledningen till att mitt förra projekt Lovesearch var så framgångsrikt var att det var så väldigt omskrivet. Det är inget hokus pokus - bara den bistra verkligheten. Självklart inser jag värdet av att Wild´n Fresh har fått enorma mängder publicitet. Jag inser också att skriverierna skulle fortsätta med mig och Federley som ägare. Det är inget jag hymlar med men det är inte detsamma som att det hela skulle vara ett PR-jippo. Det är affärer, helt enkelt.

Sedan har vi antydningarna om att vi endast är intresserade av att göra ett politiskt statement. Men tyvärr, varken Fredrick eller jag har råd att lägga flera hundra tusen kronor på att göra en markering. Jag är inte politiskt verksam och trots att jag håller med Fredrick om att det Hotell- och Restaurangfacken gjort mot Sofia är nästintill perverst, så är inte det en hållbar anledning att förvärva en kommersiell verksamhet.

Men visst är det märkligt vilka vändningar livet tar. Igår var vi i eld och lågor över möjligheten att få bli ägare till Wild´n Fresh. Sedan kom besvikelsen då i hörde att det inte skulle bli något köp. Men under timmarna däremellan hann vi få mängder av mail och telefonsamtal från folk som vill äta hos oss, börja jobba hos oss eller investera pengar. Fram till för ett par dagar sedan hade jag aldrig haft en tanke på att någonsin äga en salladsbar. Men livet är ju bara en massa tillfälligheter och nu när den tanken satt sig i huvudet är den svår att släppa. Visst, det blir inte Wild´n Fresh men både Fredrick och jag känner att det måste bli en kedja av salladsbarer ändå. Det vore ju dumt att inte öppna när så många är intresserade av att bli kunder. Vi har spånat lite på namn men kommer inte på något klockrent. Kan du hjälpa oss? Vi bjuder den som vinner på tio luncher på det nya stället så fort det är öppnat.

Av Dominika Peczynski 14 feb 2007 12:55