Jag trodde jag var dum - men hade bara dyskalkyli

Redan från början kom jag efter. Mina klasskompisar räknade mattebok efter mattebok, och jag kämpade på med en enda under de tre första åren av grundskolan. Min lärare sa att om jag bara tog det lugnt så skulle jag nog klara matten också, men för varje klass blev det ju bara svårare och svårare att hänga med eftersom jag var efter redan från början.

I mellanstadiet skulle vi lära oss multiplikationstabellerna utantill. Jag lärde mig dem aldrig. Och jag skäms inte idag över att säga att jag fortfarande inte kan dem som ett rinnande vatten. Några av dem kan jag inte alls. I mellanstadiet började jag få stödundervisning i matte, och så fortsatte det upp till jag tog studenten. Jag fick IG i slutbetyg i matte.

Först två och ett halvt år efter studenten hörde jag ordet dyskalkyli första gången, och efter lite forskning på om det på internet kändes det som jag träffat rätt. Jag kände igen mig i så mycket av det som stod, och sakta gick det upp för mig att "dumheten" jag känt under hela skoltiden kunde ha en naturlig orsak, som inte alls berodde på "dumhet", utan ett handikapp.

Dyskalkyli handlar om specifika matematiksvårigheter "akalkyli" är en total oförmåga att kunna räkna, och speglar sig inte bara i den rena mattelektionen i skolan, utan även i ämnen så som fysik, teknik och kemi där matematiska termer förekommer. Nu efteråt undrar jag om mina lärare inte såg ett samband… Jag hade ju inte direkt lysande resultat i de andra matematikrelaterade ämnena eller…

Dyskalkyli ger sig inte bara uttryck under matematiklektionerna under skolan, utan även i vardagen, med till exempel svårigheter med avståndsbedömning också vidare.

Dyslexi - ordblindhet - är idag ett accepterat handikapp, och de flesta med läs och-/eller skrivsvårigheter fångas upp redan under grundskolans första del och får hjälp. Tyvärr är det inte samma sak med dyskalkylektiker. Många går nog, liksom jag, genom både grundskola och gymnasium utan att fått en riktigt förklaring. Otroligt nog så är dyslexi och dyskalkyli lika vanligt.

Sedan jag läst om dyskalkyli kan jag förstå varför jag inte kan vissa saker som andra anser är en självklarhet, och jag förstår varför jag bokstavligt talat grät mig igenom alla mattelektioner under skoltiden.

Det handlar om dyskalkyli, och jag önskar en ökad förståelse inför detta handikapp. Och främst bland lärare och andra som arbetar med barn och ungdomar inom till exempel skolan.

Av Maria Sågå 10 feb 2007 17:19