Pröva att gå i andras skor

Du heter Ola och bodde i Nyköping med barnen Anton och Stina. Ditt ex Gudrun var en god vän trots jobbig skilsmässa. Ditt liv var fyllt av fredagsmys, datorspel och fiberrika frukostflingor. Allt var bra, tills norrmännen kom farande. De bombade sönder hela Nyköping.

Spelar ingen roll att du hade innebandyturnering och att farmor på ålderdomshemmet behövde hjälp efter knäledsoperationen. Stackars Anton, nio år gammal blev våldtagen så att han inte kunde gå. Varken fotboll eller X-box fick honom på bra humör. Inte blev det bättre när Gudrun försvann spårlöst.

En morgon när du kom till ditt arbete hade norrmännen varit där. Skjutit dina kollegor. I kafeterian såg du Märit ligga i småbitar. I receptionen fanns spår efter receptionisten. Utanför, på parkeringsplatsen, fann du din kollega Elof. Han låg i en pöl bestående av bajs och blod. Inget mer jobb för din del. Inga pengar heller. Dina pensionspoäng var det bara att säga hej då till. Farväl konstlotteriet och tillägget för träningskortet.

I hela Nyköping var det lika illa som på din arbetsplats. Sjukhusen tvingades stänga. Det samma gällde Posten, Folktandvården, Ica och Telia. Internet försvann, inga fler räkningar att betala, slut på porrsurfning och idlande på Aftonbladet. Hej då dator. Vattenfall och Fortum strulade och elen fungerade bara stötvis. Nästan aldrig på natten. Besvärligt eftersom det var köldrekord denna novembermånad. I din trea fanns varken öppen spis eller kakelugn. Ungarnas primuskök fungerade sådär.

Till slut var ni tvungna att lämna Nyköping. Packade kära ägodelar i bakluckan. På bilen som du var tvungen att lämna efter ett tag. Norrmännen hade en vägpatrull och satte eld på din lilla Audi. Dessvärre sov Anton i baksätet så han brann också upp. Nu var det bara du och dottern Stina kvar. Norrmännen tog in dig på förhör. Du visste inget. De drog bort din dotters tånaglar. Hon skrek och du grät av förtvivlan. Sedan våldtog de henne också, medan du såg på. Inte visste du mer för det. Ni blir till slut släppta.

Över havet till fredens Finland var omöjligt mål utan båt. Därför sökte ni er söderut där du visste att Danmark skulle erbjuda uppehälle. Ni gick på vägarna, liftade, svalt. Till slut hittade ni ett flygfält under FN-flagg och du trodde att ni hittat er räddning. Men passen brann ju upp i bilen. Ni var inte välkomna. Till slut fick du sälja din dotter till ett par befäl för att ni skulle få åka med planet utan pass. Åter igen fick du se på. Sedan lämnar ni kriget.

Kommer till ett land där inga norrmän finns. Där man inte får våldta barn, där militären inte sätter eld på bilar eller mördar dina kollegor. Där finns det affärer som har öppet, och elektricitet. Men ingen kan längre uttala ditt namn, ingen förstår vad du säger. Det finns inte Sibylla korvkiosker, inte kaffe till objudna gäster. Falukorv har de aldrig hört talas om och inte knäckebröd heller. Fastän det är fred har både du och din dotter mardrömmar. Ni är räddade men minnena finns kvar. Du heter Ola och är flykting.

Av Linda S 16 dec 2006 11:23