Varför får vi inte bara vara?

Jag ställer mig frågan om vi människor har börjat tappa tron på vår egen fantastiska förmåga? Vad beror det på att människor världen över mår så fruktansvärt dåligt? Och då menar jag inte på grund av de uppenbara orsakerna som svält, fattigdom och krig. Utan jag tänker på den mentala hälsan. Vi har kommit så långt i vår utveckling vad gäller teknik, fysik, matematik, konstruktion och allt det där. Men vart har vi kommit med oss själva?

Plötsligt vimlar det av tv-program och självhjälpsböcker och tidskrifter om allt från hur man tar hand om sin hundvalp till hur man tar sig ur skuldfällor. Människor får hjälp att sova, äta, träna, bygga, jobba och träffa sin partner till höger och vänster. Överallt finns det såkallade experter av något slag som berättar hur man gör. Som först talar om för människor hur dåliga det är på sin sak, för att sedan bygga upp dem och lära dem hur man egentligen ska leva. Sedan blir de lyckliga i alla sina dagar...tror vi!

Jag tror det finns en fara med detta. Att det återspeglar en bild av perfektionism, och att vi lever i ett elitsamhälle där människor ska instrueras och ryckas upp ur sina tragiska och miserabla liv av någon som kan. Jag tror att nyckeln till dagens alla former av utbrändhet och diverse stress beror till stor del på jakten på det perfekta, det ultimata. Alla ska plötsligt genomgå en extrem make-over av något slag, och man ska visa en grå och trist före-version och en glittrande och alldeles fantastisk efter-version.

När bestämdes det att människor inte klarar av något själva längre? När bestämdes det att man måste sätta in ett tungt artelleri med proffs för att få ordning på oss?

Man sitter hemma i soffan och nästan gråter av ångest när Blossom och Anna Skipper dyker upp i rutan och pratar om vetegroddar, linfrön och nyttan med att äta en handfull nötter till lunch. Man känner sig som en dålig människa. På samma sätt tror jag att singlar, föräldrar, arbetslösa, fattiga och skuldsatta känner sig när proffs dyker upp och berättar hur man EGENTLIGEN ska göra och leva sitt liv. Och denna ångest gör inte männsikor gott utan det skadar och underminerar självkänslan. Det skapar en känsla av otillräcklighet som bara den kan vara grunden för ett destruktivt liv. Med andra ord så tror jag att den goda tanken i att "förbättra" människor kan ha rent motsatt effekt.

Jag vill därför slå ett slag för människan och tron på sig själv. Jag tror och vet att man kommer längst med sitt eget sunda förnuft och då får alla experter säga vad de vill. Allt behöver inte vara perfekt, det behöver inte ens vara näst intill perfekt. Så sluta upp nu alla proffs och experter med att tjata om hur vi borde vara, så kanske vi äntligen kan börja vara dem vi egentligen är.

Av Jennie Vestling 21 nov 2006 15:09