sourze.se
Artikelbild

Reinfeldts Kalle Anka-plåster avgjorde valet

Varför hade Reinfeldt på sig ett Kalle Anka-plåster i SVT:s slutdebatt istället för ett vanligt plåster? Är det bara humor, eller är det en genomtänkt socialpsykologisk propagandametod?

Det är möjligt att ert medvetna jag ni inte noterade detta, men i SVT:s slutdebatt mellan alla partiledare såg man att Reinfeldt hade ett Kalle Anka-plåster på sitt lillfinger. Det kan möjligtvis varit ett Bamse-plåster, tyvärr har jag ingen 48-tums plasma-HDTV så jag kunde inte riktigt urskilja vad. Oerhört charmerande och gulligt kan man tycka. Vad gör man inte för att få en mjukare framtoning. Ljusblått i loggan istället för mörkblått, bort med det extremt fula och stela gamla moderat-M:et och sätt dit ett "nya" i röd skrivstil framför partinamnet, manchesterkavaj utan slips när man är ute och valtalar, etc etc, you name it. Nej, jag är inte ute efter att gnälla på moderaternas nya image. Vad jag egentligen är ute efter kommer jag att avslöja i nästa stycke.

Det finns en politisk trend som vuxit enormt sen senaste valet och det är det konsekventa undvikandet av politik, icke-politiken, i media. Icke-politiken eskalerade i denna valrörelse och man kan inte förneka att icke-politiken kan ha avgjort valet, då det var så jämt. Därför är det mycket viktigt att ta detta ämne på allvar eftersom det är ett stort hot mot demokratin och ett lika stort hot mot alla demokratiska partier. Låt mig gå igenom några exempel på icke-politik som är svår att bortförklara.

De allra yngsta läsarna kanske inte minns den tid då löpsedlarna varje dag visade någon politisk nyhet förutom vid omfattande olyckshändelser med flera avlidna. Det senaste decenniet har kvällspressens löpsedlar allt oftare rymt rubriker om dokusåpakändisars skandaler och så kallade nyheter om andra kändisar, dvs skvaller. Politiska nyheter på löpsedlar till kvällspressen hör till undantagen idag. Själva innehållet i tidningen har förändrats likadant och de politiska nyheterna har blivit allt kortare, ytligare och bilderna i tidningarna har samtidigt blivit allt större och fler. Det kanske inte vore en katastrof om detta nu bara drabbat kvällspressen, även om det är många människors enda nyhetskälla.

Dessvärre har icke-politiken drabbat även den mer "seriösa" pressen och medierna. Morgontidningar och TV-nyheter vältrar sig och gräver ständigt fram nya politiska skandaler som enstaka politiker varit med om, på bekostnad av en minskad fördjupning i olika politiska sakfrågor. Det blir ofta veckolånga följetongar av politikernas skandalerna dessutom. Visst är det viktigt att granska politiker, men är det ändå inte oerhört mycket viktigare att granska politiken de för? En politiker kan vara ett svin privat som köper toblerone för skattebetalarnas pengar, låter måla om huset och betala svart, men det behöver inte per automatik leda till att politiken dessa svin för är lika dålig. Jag tror helt säkert att du håller med om att det är betydligt allvarligare om en politiker i justitieutskottet driver en vansinnig politik, än om han anlitar svart arbetskraft privat. På samma sätt borde det vara oändligt mycket viktigare hur en statsminister skött landets finanser och välfärd, än huruvida han är lite överviktig, är lite för självgod och dessutom köpt en stor fin herrgård.

När man hör den före detta oppositionens kritik mot sossarna så hördes extremt ofta rent polemiska angrepp som jag trodde hörde till sandlådestadiet. Det moderata ungdomsförbundets främsta kritik mot socialdemokratin verkar vara att socialdemokratins partiledare är tjock och hade ett tag en streckgubbe som puttade en annan tjock streckgubbe, som symbol. Man börjar ju undra om de överhuvudtaget är intresserade av politik. Många samhällsprogram och politiska analyser har alltmer handlat om partiledarnas personligheter och privatliv, istället för om den politik de för. Många väljare verkar ha påverkats mycket av medias "djupa" politiska analyser och det har onekligen funnits en stor skepsis och kritik mot Göran Persons personlighet och gårdsköp, men den socialdemokratiska politiken kritiserats inte lika ofta. Till och med i partiledardebatter dyker dessa personangrepp upp gång på gång. Jag vill inte försvara Göran Person, för jag är själv glad att han försvunnit från den politiska arenan nu, men jag skräms av att "vanligt folks" främsta argument för att de röstade borgerligt är för att de ogillar Göran Persons personlighet och säger sig samtidigt "inte vara så insatt i politik". Samtidigt kan de istället säga nåt positivt om nån av de borgerligas personlighet eller framtoning, istället för att berömma deras politik.

Jag vill inte dumförklara alla väljare som påverkats av yta och partiledarnas personlighet, istället för att läsa igenom vad partierna verkligen vill. Det är trots allt inget nytt fenomen även om det ökat drastiskt i och med en alltmer kommersialiserad och snuttifierad värld, där allt ska gå snabbt och vara lönsamt. Även nyhetsmedier. Ett minne från det första valet jag själv gjorde var en intervju med en gammal tant som sa att hon skulle rösta på folkpartiet för att hon tyckte Bengt Westerberg såg så trevligt ut. Vi kan inte förneka att image, yta och personlig utstrålning har en stor inverkan på människor och har alltid haft det och kommer alltid ha det. De flesta försäljare får lära sig att ca 90 av hur ens budskap tas emot beror på kroppspråk, tonläge, personlighet och självsäkerhet. De övriga tio procenten är själva innehållet i det man säger.

Det vore ren idioti att dumförklara alla människor som inte helhjärtat älskar politik utan istället tvingas att gå mer på ett ytligt intryck. Men vi måste inse att det är så politiken fungerar idag. I ljuset av detta faktum så inser nog alla sossar vid det här laget, vilket fruktansvärt otaktiskt drag det var att inte avsätta en illa omtyckt partiledare för länge sedan, även om han var omtyckt av den innersta kretsen.

Trots allt är dessa ytliga faktorer så pass avgörande för mindre politiskt intresserade människor att det innebär ett stort demokratiskt bakslag. Istället för att dumförklara dem så måste politiken anpassas så att detta fenomen kan undvikas. Vi måste minnas att både Hitler och Bush trots allt fick makten mycket genom väl planerad propaganda, god retorik och båda hade en personlighet många såg upp till. Vi kan se liknande, men mindre extrema, exempel även i Sverige. Vid förra valet gjorde folkpartiet ett succéval, kanske dels genom talet om språktest, men man kan nog inte heller underskatta Leijonborgs nya klädstil som han anlitat en framstående stylist att ta fram. Vi ser samma effekt i årets val fast hos moderaterna. De har bytt logga, namn och fått en helt ny image, trots att de har nästintill exakt samma politik som de haft de senaste decennierna. Genom en smart retorik har de dessutom bara talat om de bra sakerna de vill genomföra och inte hur det ska finansieras och när vänstern tar upp detta så har Reinfeldt konsekvent påpekat att vänstern bör tala om sin egen politik istället för att bara klaga på moderaternas. Detta får både vänstern att framstå som gnälliga, samtidigt som de får mindre tid att prata om sin egen politik då de ju faktiskt måste gå till angrepp när de borgerliga aldrig nämner vilka som ska finansiera deras valfläsk. Genomtänkt retorik och image kan man aldrig underskatta.

Ett sätt att undvika personfixeringen i politiken och att politik avgörs av ytliga faktorer, är att ta ner politiken på en mer mänsklig nivå. Avskaffa partipolitiken och ersätt den med en sakfrågepolitik, där medborgare får ta ställning och rösta i enskilda sakfrågor istället för att ta ställning till ett stort komplext och luddigt åsiktspaket. Varje väljare får då lättare att sätta sig in i det den är intresserad av och en 80-åring behöver därmed inte lägga en röst på hur barnomsorgen ska skötas, vilket ett partipolitiskt åsiktspaket innebär. Utan en partiledare så tvingas folk dessutom sätta sig in i själva politiken istället för att riskera hypnotiseras av en retorisk partiledare som kanske inte är något annat än en ulv i fårakläder. Det krävs kanske alltså ett helt nytt politiskt system utan partier och partiledare. Det låter som en utopi, men det det är de som inte vågar tro på ett bättre system och ens försöka sig på ett alternativt system, som ser till att en utopi förblir en utopi.


Om författaren

Författare:
Tobias Jeppsson

Om artikeln

Publicerad: 22 sep 2006 15:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: