Först skolan sen jobb?

Först skolan sen jobb?



Rubriken ovan ger det optimala, men hur är det i verkligheten? Många av våra ungdomar mår inte bra och de psykiska besvären har tredubblats på en tjugoårsperiod. Här dyker de upp, som solmogna smultron på ett grässtrå, ångest, oro och ängslan. Något som inte borde tillhöra de unga. Här borde skratten eka mellan husväggarna och blickar utväxlas mellan förälskade, tindrande ögon.
En orsak till detta scenario är att vår skola inte tar sitt ansvar och utbildar ungdomarna till den verklighet vi nu lever i. Speciellt viktigt är det då arbetstillfällena för ungdomar sjönk kraftigt under nittiotalet. Det går inte att utbilda efter hundratalet olika program och hela tiden lyssna till vad eleverna vill. Det måste finnas vissa kunskaper i botten annars är det kört på arbetsmarknaden. Nu blir det något av en fluffig skola utan krav…

Staten har gjort det alldeles för lätt för sig när man överlät styrning och kontroll av skolan till våra kommuner. Som alltid är det så att barn till högutbildade föräldrar har det lättare då dessa föräldrar i de flesta fall kan ställa krav, hämta in lämplig information och allmänt stödja sina barn i skolans arbete.
Mer om detta finns att läsa i en statlig utredning som letts av läkaren Sven Bremberg vid Folkhälsoinstitutet. Hans förslag är att via en gigantisk databas, påminner om Ams, jämföra olika skolors resultat - provresultat, betyg, pedagogiska metoder… MEN...!?

Uppdraget var att kartlägga och sen föreslå åtgärder mot stressrelaterade psykiska besvär hos ungdomar. Här måste utredaren ha missat något, för inte löser man ovan problem med en databas. Denna kan säkert vara ett av instrumenten men det behövs bättre fantasi än så. Skolan kan inte leva isolerat i samhället utan måste anpassa sig till hur livet ser ut på andra sidan staketet.
Idag fungerar det heller inte när studenterna ska in på universitetet. Deras kunskaper räcker inte på långa vägar utan det första universiteten får göra det är att börja med stödundervisning! Tillsist tappar vi konkurrens mot länderna ute i stora världen. Vi som en gång låg på topp när det gällde skolan och kunskaper.

På senare tid kan man läsa att nu ska vi införa läxfria skolor. Främst är det Vänsterpartiet som slåss för denna åsikt. Här gör man inte bara samhället en stor skada utan eleverna invaggas i den tron att skolan och kunskaper kan man ta med en klackspark. Sanningen är en helt annan. Jag minns i realskolan på femtitalet att vi hade läxa till måndagen och då gick vi i skolan till tolv på lördagen. Någon har sagt att det vi kunde när vi tog realen motsvarar idag knappt vad en student kan. Om detta stämmer vet jag inte, men visst lärde vi oss mycket i realskolan.
Jag såg för några dagar sedan ett engelskt teveprogram, där trettio elever fick gå tillbaks till internatlivet på femtiotalet. Det första de fick göra var en kunskapstest och resultat var förödande. Inte heller förstod jag hur några av tjejerna i sin grupp kunde få ett A i betyget på skolan därhemma, men blev underkända vid internatprovet!

Arbetsmarknaden rättar sig inte efter skolan utan här krävs en skola som ställer krav på både elever, lärare och politiker. Att inte satsa på en rejäl skola kommer framöver att kosta skjortan. De psyksjuka, de arbetslösa, de som tappat sugen och går över till grov brottslighet… sen ska vi inte glömma allt mänskligt lidande…

Ungdomen är allas vår framtid och det måsta få kosta att ge dessa ungdomar kunskap för en arbetsmarkand som kräver mycket av var och en. Sedan ger kunskap också möjlighet till ett bra socialt liv.

Av Kjell Ekborg 20 aug 2006 15:03