Den nya tidens medicin

Jag har tagit upp en del om alternativmedicin med fokus på klassisk homeopati här på Sourze och i andra tidningar under senare år och jag har, föga förvånande, fått ganska mycket skit för det. Men det gör inget. När jag nu läser Anton Pirttis ”Vår tids häxjakt” vill jag fästa ögonen på några intressanta fakta:

Den 13 november 2004 gick TT ut med ett pressmeddelande som berättade att antibiotika är onödigt vid behandling av öroninflammation. Patienten blir lika frisk utan behandling. Detta hade distriktsläkaren Thomas Neumark kommit fram till i en undersökning som genomförts på 261 barn. Liknande undersökningar tillsammans med ständiga varningar om kemiska preparats biverkningar och indragningar av läkemedelsindustrins storsäljare som plötsligt visar sig vara livsfarliga gör att allt fler börjar ifrågasätta den vanliga skolmedicinen allopatin.

Sverige är idag ett av få länder som inte erkänt alternativet klassisk homeopati som läkevetenskap. I Tyskland säljs homeopatiska substanser på apoteket och patienten kan komma till en klassisk homeopat på remiss, i Storbritannien studerar man klassisk homeopati på universiteten, kungahuset är pro homeopati och homeopatiska sjukhus drivs under insyn av National Health Service.

Läkekonsten är framträdande i Indien, USA, Kanada, Nya Zeeland och hela Sydamerika. Varannan belgisk medborgare och var tredje fransk, holländsk och norsk vänder sig till homeopatin. Franska sjukhus anställer allt fler homeopatiska konsulter.

1999 erkände Belgiska parlamentet akupunktur, osteopati, kiropraktik och homeopati. EU avsatte 1998 pengar till forskning inom alternativ medicin, samma år uppvaktade SAKH Svenska Akademin för Klassisk Homeopati Socialdepartementet för att främja konkurrensfriheten och patientens valfrihet. 2001 bestämde danska Stortinget att homeopatin ska momsbefrias.

En undersökning genomförd av BBC under 2003 har kartlagt britternas medicinska vanor och visar att antalet personer som söker alternativmedicinsk hjälp mer än fördubblats sedan 1998. Bara inom EU-regionen praktiserar tolv tusen homeopatiska läkare. Cirka fyrtio procent av alla europeiska läkare rådfrågar den klassiska homeopatin någon gång, femton procent gör det regelbundet.

Den klassiska homeopatin har sitt ursprung i Christian Samuel Hahnemmans forskning som inleddes 1795. Hahnemann var son till en porslinsmålare och utbildade sig vid universiteten i Leipzig, Erlangen och Wien till läkare och kemist med medicine doktorsgraden i humoralpatologi i bagaget.

Redan Hippokrates ca 400 f Kr ansåg att ”lika botar lika” homeopati är ett långt viktigare instrument för läkaren än ”motsatt botar” allopati. Men det var först med Hahnemann som teorin kunde omvandlas i praktik. Hahnemann blev för övrigt åttioåtta år gammal, vilket får sägas vara högst märkvärdigt för en västerlänning på 1800-talet.

Doktor Frederick Foster Hervey Quin insjuknade i kolera under en epidemi på 1820-talet. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit röna framgångar med under epidemin, och blev botad på ett par dagar. För Quin räckte det. Han bytte skola.

1832 drev Quin en egen homeopatisk praktik i hemstaden London. Sjutton år senare öppnade han världens första homeopatiska sjukhus; London Homeopathic Hospital. När en ny koleraepidemi bröt ut kring 1854 överglänste Quin landets alla sjukhus med trettio procent färre dödsfall.

Doktor Alfons Geukens väckte, i modern tid, sin egen dotter ur koma efter en trafikolycka. Högt efterfrågad som föreläsare i homeopati driver han även International School for Classical Homeopathy i Hechtel, Belgien.

Geukens var till en början skolmedicinsk läkare som fnyste på näsan åt alternativmedicinsk vetenskap. Han lät sig dock överbevisas när en av hans patienter botades av en homeopat från ”kronisk” panikångest efter att Geukens konventionella metoder misslyckats under en tioårsperiod.

1996 tilldelades George Vithoulkas det alternativa nobelpriset i medicin, Right Livelihood Award, för ”hans enastående bidrag till återupprättandet av homeopatisk kunskap och för hans tålmodiga arbete med att utbilda kunniga homeopater, vilket har givit homeopatin en plats inom vetenskapen som ett effektivt alternativ till andra medicinska skolor och traditioner… ” Ur juryns motivering. Vithoulkas räknas till en av världens skickligaste läkare alla kategorier.

Den svenska socialstyrelsen, som mycket riktigt samarbetar på ett nära och oetiskt plan med läkemedelsindustrin, har trots detta klassat all kemiskt framställd allopatisk och palliativ medicin som miljöfarligt avfall.

Dessutom rekommenderas vi i Sverige att inte behandla slaktdjur med antibiotika eller andra kemikalier, detta för att skydda oss konsumenter. Slaktdjur ska istället behandlas homeopatiskt eller med annan komplementär medicin.

Anton Pirtti tar, precis som jag här ovan, upp Tyskland som ett exempel och föregångsland. Tyskarna gick som bekant nästan ända fram till final i fotbolls-VM med ett ungt och på pappret orutinerat lag. Jürgen Klinsmann, den tyske coachen, hade som närmaste rådgivare i laget en alternativmedicinsk läkare.

De som kritiserar alternativmedicinen har sällan varit i närheten av dess behandlingar och besitter inte någon praktisk erfarenhet i ämnet. Istället för att kräva siffror och bevis av andra borde de leta upp fakta, statistik och forskningsresultat på egen hand. Detta säkrar en viss form av objektivitet.

För egen del fick jag i sjuttonårsåldern reda på att jag hade en obotlig sjukdom. Den skulle bara bli värre med åren, men med kortison och andra allopatiska preparat kunde man hålla den i schack. Ingen berättade för mig att obotlig eller ”kronisk” på fackspråk betyder att skolmedicinen inte har svar på problemet, men att det finns alternativ. Först tretton år senare, när jag stod inför flera akutoperationer, nämnde docenten som hade hand om mitt fall, så där i förbigående, att ”vi inte kan göra mycket mer”, med betoning på ”vi”. Det var ganska schysst gjort av honom. Jag fick kontakt med en klassiskhomeopatisk läkare här i Sverige. Det är snart tio år sedan och jag är friskförklarad, bevisligen friskförklarad eftersom ett gapande läkarteam undersökt mig.

Det som hände mig är naturligtvis inget mirakel. Jag tror inte på mirakel, däremot gissar jag att Socialstyrelsen är en av Sveriges mest inkompetenta och korrumperade myndigheter.

Av Stefan Whilde 11 jul 2006 10:16