Blindträffen

På väg ner till den lilla Japanska restaurangen så undrade jag vad jag höll på med för jag hade aldrig gjort något sådant förut som en blindträff men en internetbekantskap eller någon annan heller för den delen. Men det var ändå lite spännande att göra något annorlunda att berätta för skvallersugna väninnor på någon av våra träffar. Vi tyckte båda efter kort brevväxling att vi skulle träffas eftersom vi hade liknande intressen och det verkade stämma. Mannen lät väldigt trevlig på telefon och var välutbildad och hade ett fint jobb som någon slags IT-konsult vad det nu innebar. För en gångs skull var jag ute i god tid och hade bestämt mig för att bjuder han inte på maten så då får det vara med vidare bekantskap. Åt fanders med jämlikheten när det gäller sånt för männen tjänar ju i alla fall mer är kvinnor i regel, så de kan gott betala så kan jag ju se om han är snål, för det gillar jag inte.

När jag kom till den lilla Japanska restaurangen i god tid före avtalad tid för att slippa bli försenad och komma med andan i halsen till första mötet med svettig handflata, så ringer mobilen och han meddelar att han kommer om fyra min. Ja visst det är lugnt jag sitter här i godan ro säger jag och tänker att det är lustigt hur en del tyckas veta exakt hur lång tid det tar när de inte vet egentligen. Det var inte ett gott tecken. Jag har lärt mig att bli kritisk med åren men jag hade trots allt redan byggd upp en positiv bild. Han skulle ha en trenchcoat i beige av något slag och när han äntligen dök upp efter en halvtimme hade han inte ens en halsduk som kunde varit klädsamt och hade tråkiga kläder som vittnade om att hans garderob skulle behöva en makeover av något slag. Inte nödvändigtvis dyra kläder men lite snyggare.

Vi handhälsade och han sa stup i ett trevligt, trevligt lik en papegoja som hakat upp sig. När maten äntligen kom blev det en befrielse och vi åt suchin med pinnar så vi var upptagna med maten som smakade gott efter den långa väntan. Vi beställde in en flaska rött vin och efter en stunds trögt trevande om samtalsämnen så släppte vi lös tungorna. Han berättade om sina resor han gjort och om sitt ungkarlsliv som han tydligen tröttnat på och inga barn hade han eller något långt förhållande bakom sig trots sina 40 år. Jag undrade om det stämde. "Det är något som inte stämmer med den här mannen", tänkte jag men vad. Jag bestämde mig för att fråga rakt ut om hans födelsedata.
- När är du född? Min fråga gav omedelbart resultat och han skruvade på sig.
- Jag är lite äldre än vad han skrivit för det är ju så åldersfixerat nu för tiden och svårt att hitta någon om man skriver rätt ålder. Jag är faktiskt 47 år.
- Jaha du, svarade jag irriterat, undrar vem som är åldersfixerad, så du menar att jag ska ha någon som är äldre då, jag vill ha någon som är jämngammal med mig och som inte ljuger och som jag kan lita på. Jag kände mig förolämpad och kränkt på något sätt fast det bara var några år han ljugit om.
Kocken hade precis kommit ut och hörde det sista av vårt pinsamma samtal och frågade oss om det smakade bra.
- Jodå, tack svarade jag men sällskapet är inte vad jag trodde att det var. En förpackning med fel innehållsförteckning.
Kocken skrattade gott och ögonen som redan var smala smalnade av så man knappt såg hans pepparkornsögon.
- Jag vet hur det kan vara när man lagar mat, sur mjölk förstör den bästa måltiden.
Min blinddate dröp av ganska snabbt och betalade hela notan men vi kom överens om att inte träffas mer.

Kocken bjöd in mig i köket och jag fick en lektion i hur man lagar underbar Japansk dessert så kvällen blev riktigt lyckad ändå. Behöver jag berätta hur desserten smakade?

Av Marie Alke 06 feb 2006 22:59