Vägen till hjärtat går via magen

"Ställ fram räkor och vitt vin så får du ligga."
Brorsan har aldrig lång till ett gott råd, men just i kväll så var nog det lite för klicheartat.

"Smörslungad svartrot med rå vitlök, skuren så tunn att den är genomskinlig, och strimlor av vällagrad Västerbotten".
Det var då jag blev kär. Hon log när hon sa det och jag visste att hon menade det alvarligt.
"Vild halvmeterlång halmstråstunn grön sparris ihopflätad med strimlor av rökt mager dansk bacon och lindat runt färska fikon, stekt på svag värme i farmors gjutjärnspanna med fräsande olivolja."
Jag försöker tänka på hur jag kan imponera på henne. Hon verkar så självsäker i rutan. Varför bjöd jag ändå hem henne på middag? Jag har ju bara sett henne en gång.
"Tusenbladsdeg fylld med ungnsbakade rotfrukter i saffranssås med en liten skvätt cointreau och tärningar av svärdfisk."

Syrran hade tjejfest, och jag hade lovat att fixa maten. Jag visste inte att hon kände en TV-kock. Hon skrattar och säger att det är en kompis till en kompis, visste inget innan. Hon ljuger, vet att jag hade bangat om jag fått veta det innan. Tur att jag inte gjorde hot-dogs.
"Kör med Ostron och en god cava."
Farsan kommer ihåg vad han bjöd på den famösa kvällen i Barcelona, 40 veckor innan jag kom till världen. Det var den senaste romantiska middagen han stod för.
"Skulle kunna gratinera ostronen med ingefära och getost? Fan, det här går aldrig vägen."
"Tallblodriska och ostronskivling på grill, eldad med gamla riojatunnor av amerikansk ek, med några droppar sesamolja, rökt havssalt från Normandie och en fjäderlätt aning av baskisk chili"
Hon kom fram till mig.
"Det var bland det bästa jag har ätit i mitt liv."
Puls på 160. Tungan torr som en kanelstång. Håll dig lugn.
"Kan jag få receptet?"
Blodsmak i munnen. Håll dig lugn. Svara!
"Öh, jo."
Bra, säg något mera!
"Jag kan bjuda dig på middag nästa helg, så kan vi snacka mat?"
Tomatröd i ansiktet, var kom modet ifrån?
"Middag?", hon skrattar till. "Varför inte?, Ring mig på 070-112233"
Jag rusar iväg på toaletten. Magen pallar inte för den slags nerver. Hon sa JA!

"Ärtsoppa gjord på gammalt vis, med lök, fläsk och timjan. Pankaka med jordgubbssylt till efterrätt"
Farmor är klok. Jag kan ju ändå aldrig slå henne i hennes eget spel. Gör något överraskande, och bra.

Ärtsoppan kokt och står på spisen paa lägsta värme. Pannkakorna är gräddade, väntar på en tallrik under aluminiumfolie. Senapen är rumstempererad som sig bör och den kallrörda jordgubbssylten med en lätt touch av basilika står och drar i en lerkruka. Bordet är dukat för tvaa och punchen står i sin ishink. Hon kommer om fem minuter.
"Ska jag fixa en liten appetizer också? Kanske inte husmanskost, men lite elegans skadar väl inte."
Rostar två skivor långtidsjäst lantbröd från Emmerys och brer på min hemmagjorda spanska pesto, gjord på ruccola, Manchego, färsk mandel, och en liten skvätt Malaga virgen. Toppar med Serranoskinka. Puh.

Nu kommer hon. Jag hör klackarna i trappan. Ta en klunk cava och slappna av. Öppnar dörren.

Hur det gick? Njae, inte som tänkt. Middagen var perfekt. Hon älskade iden med husmanskost, vi snackade flera timmar och hon fick mitt svamprecept. Sen fick jag gaser i magen av ärtsoppan och hon gick, känslig kocknäsa. Jag försökte gå med, men hon sa nej.

Men helt ärligt så ville jag hellre ta en pankaka till.

Saludos

Av Jonas Spolander 04 feb 2006 13:51