Vinvett & vinetikett

Meningen var att man genom att dofta och smaka skulle kunna gissa sig till namnen på de olika vinerna. För att skydda vinflaskornas "hemliga identitet" var de överdragna med idrottslärarens strumpor.

Nej inte på flaskhalsen, man kunde hälla fritt utan risk för att beblanda vinerna med dofter och smaker från strumpans forne fotgängare.

Det var väldigt svårt att uppfatta vilket vin som var vilket även när man hade tillgång vinkritikernas beskrivningar och omdömen. Ta bara färgen. Vi hade fyra röda viner. De var fördelade i fyra olika glas. Att blanda vinerna hade ju antagligen fast inte så säkert lett till ett ännu sämre resultat. Färgerna på vinerna var, enligt experterna, rubinröd, tegelröd, och två stycken mörkröda. Jag kände mig tillfälligt färgblind för jag tyckte att de allesammans var - tja - vinröda. Vinerna förmodades dofta allt mellan rökigt med fatkänsla till gräs, bär och tjära. Jag förnam dock mycket tydligare tjär- och rökdoft när SO-lärarinnan återkom efter ännu en liten rökpaus ute i trädgården.

Idrottsläraren höll en liten miniföreläsning om hur allting skulle gå till. Bl a fick jag lära mig att kvinnor har ett bättre luktsinne än män fast det trodde jag inte på och att man för bästa doftsensationerna skulle andas in med vänster näsborre det trodde jag inte heller på men eftersom jag är beskedlig så höll jag lydigt för höger näsborre även om det kändes bisarrt att påtvinga sig själv partiell andnöd. Detta var första gången jag luktade mer på vinerna än jag drack och min näsa kändes mer berusad än vad jag var. Roligt var det i alla fall. Själv gissade jag rätt på ett vin av fyra vilket är den statiskt sannolika utfallet för någon som ändå inte har en susning.

Av Corina Leth 02 feb 2006 15:55