Kulinariskt äventyr i Sidney

Lusläste platsannonserna på vandrarhemmets anslagstavla. Fastnade för en; demonstrera kastruller och stekpannor på ett varuhus. Lät kul. Annorlunda. Jag ringde numret, en man svarade. Han undrade om jag var punktlig. Jag svarade Yes. Det räckte, kokkärlsgubben hade inga fler frågor. Han gratulerade mig till min nya karriär.

En halvtimme innan varuhusöppningen på måndagen var jag på plats. Visst nämnde jag att större matlagningsanalfabet än jag vandrar inte denna jord, men jag är en fena på att få folk att lyssna. Precis så sade jag.

Mannen med kastrullerna sade:
"Bra, bra, det gällar bara att snacka på, jag menar vända ägg kan ju en gråsten klara av."

Det skulle visa sig att jag inte var en gråsten. Redan när jag vred på gaslågan till köket så skruvade sig stekpannegubben oroligt. Margarinet förvandlades kvickt från en gyllenbrun hinna till något som en pyroman skulle dyrkat. Det började ryka. Rätt rejält skall erkännas.
Jag blev nervös. Försökte med att trixa dit ett par ägg. Slängde även på ett par feta korvar. Mannen med kokkittlarna såg skräckslaget hur klockan slog öppning och entrédörrarna for upp. Två dussin pensionärer skred in. Äggförsöket misslyckades. Inte tusan ville det osa mindre.

"Det är nåt fel på pannorna", skrek jag och lyckades även välta rödvinsflaskan som var som garnityr på bordet.
"I helsike heller", skrek mannen med gråstensteorin. Han var rätt blek om nosen vid det här laget.

Det kunde knappast bli värre.

Jo.

Sprinklersystemet skramlade igång. Alla pensionärerna blev duschade. Larmet for igång. Varuhuschefen kom sättandes. Han undrade vad som stod på. Jag var så nervös att jag entonigt redogjorde för teflonpannans alla fördelar samt att jag just denna dag kunde bjussa på en stekspade om han köpte två gjutjärnsgrytor. Det var då stekpannemannen sade åt mig att dra. Jag lydde. Tyckte det var bäst så. När jag kommit ett kvarter bort så mötte jag brandbilen. Tittade skamset åt ett annat håll.

Dagen efter ringde jag morsan. Bad om pengar. Sade det var tji omöjligt att få ett kneg i Sydney.

Knappast en drömmåltid men ett minne som heter duga.

Av Anna Dahlin 11 jan 2006 17:45