Svullo, en lysande skådis som dolde sina bekymmer

Jag fattar inte att karln är död! Jag råkade träffa honom på stan för drygt en vecka sedan. Det var på restaurang O’Leary’s alldeles intill Central Stationen i Stockholm då jag skulle ta en fika med några kompisar som väntade på tåget till Göteborg. På vägen till herrtoan hörde jag någon plötsligt ropa ut "Nej men, Billy. För faaaaen... Hur e läget grabben?" Jag vände mig om och såg att rösten bakom hälsningen tillhörde ett leende och något smalare Micke "Svullo" Dubois som satt vid ett bord tillsammans med en mycket söt tjej. De höll varandras händer och såg jättekära ut, särskilt tjejen! Vi pratade en stund om gamla minnen från 80 talet då vi gjorde något TV-inslag tillsammans. Han skrattade och skämtade om hur kul vi hade då och när jag frågade hur han mådde svarade han med den där Svullo-rösten som vi alla känner till "Bra som faaaaen!". Men uppenbarligen mådde inte min gamle kollega så gott som han sade, för drygt en vecka senare tog han, enligt uppgift, livet av sig.

Jag kan inte påstå att jag kände Micke Dubois så väl. Mina kontakter med honom var mest på den yrkesmässiga nivån. Vi gjorde, som sagt några TV-inslag tillsammans. Jag minns ett av dem väl. TV kameran följde honom när han kom på skojbesök till mitt skivbolag Little Big Apple Records studio. Han var kaxig, larvig, uppkäftig och jävligt högljudd. Medan han gick omkring och dansade, rapade och fes beundrade han alla guldskivorna på väggarna. Det hela ingick i "akten", och var en teater därför att den privata personen Micke Dubois som jag vid ett flertal tillfällen träffade på stan under åren sedan dess visade sig vara en helt annan person än äkelpellen Svullo! Han var en lugn, sansad och ganska ödmjuk och på gränsen till blyg typ och skillnaden mellan hans offentliga bild och hans privata person var stor.

Micke Dubois är den andra artisten som jag känt under mina år i Sverige som har begått självmord. Den första var Ted Gärdestad som jag hade en mycket närmare vänskap med. Men skillnaden mellan Ted och Micke var att Ted inte kunde dölja sina psykiska besvär medan Micke Dubois måste ha varit en lysande skådespelare som kunde dölja sina bekymmer som han gjorde. Hans självmord och orsakerna därtill borde väcka tankar hos allmänheten om att vi som är kända genom massmedia är inte ett dugg annorlunda från vanliga människor och att vi också lever med bekymmer och motsättningar i våra privata liv. Skillnaden är dock att, på grund av massmediernas intresse för våra personer är vi ofta tvungna, precis som Micke Dubois gjorde, att dölja dem och låtsas som om det regnar.

Aftonbladets Jan-Olov Andersson erkänner i dag att Micke Dubois var före sin tid med rollfiguren Svullo. Han skriver en slags halvhyllning till Micke i dagens Aftonbladet lördag den 3 december Men samtidigt skriver han att nöjesredaktionen då på 80 talet inte riktigt visste hur de skulle "hantera honom" och valde istället att ignorera honom. Men det gjorde inte svenska folket och i synnerhet inte svenska tonårspojkar. Jag minns hur min f.d. hustrus 13 årige systerson fascinerades av Svullo och allt han gjorde. Micke Dubois var en bra underhållare. Han gav äckelhumör ett ansikte i Sverige.

Det tragiska med det inträffad är dock att Micke Dubois endast blev 46 år gammal och den oroväckande faktorn i hela historien är, att enligt hans f.d. sambo fick han inte den totala vården av den psykiatriska sjukvården som han borde ha fått. Hon säger sig ha varnat sjukvården om riskerna att Micke skulle ta livet av sig. Samma sak gällde Ted Gärdestad. Där kom de för sent. Stackars Ted orkade inte vänta. I Teds fall visste vi att han inte orkade, men i Micke Dubois fall visste vi ingenting och det är detta som gör saken till en så fruktansvärt makalöst tragedi.

Vad som gör mig förtvivlad i dag är att jag såg hur glad och lycklig Micke såg ut för en vecka sen när han satt på krogen med den där söta tjejen. Uppenbarligen var han en alldeles fantastisk skådespelare, för han lyckades lura mig att tro att han var i himmelriket just då. Vad jag och den där söta tjejen och svenska folket inte visste då var att han verkligen skulle nå himmelriket inom en vecka.

Av William Butt 03 dec 2005 13:09