Problem i Livet

Vi fäster vanligtvis stor uppmärksamhet vid vårt personliga lidande, på hur illa livet har behandlat oss. Det vi först av allt måste acceptera är att lidande är en del av livet. Vi kan aldrig förneka den delen eftersom smärta är ett helt naturligt uttryck och villkor för att vara människa. Ändå ägnar vi människor massor av tid åt att försöka skjuta ifrån oss lidandet på olika sätt. Det kan vara genom alkohol, cigaretter, tabletter, shopping, mat och olika former av bekräftelse.

Är lycka detsamma som frånvaro av problem och lidande?

Vi tror ofta att livet går ut på att till varje pris undvika lidande, eftersom lycka för de flesta människor är synonymt med frånvaro av lidande. Vi tar till de mest vansinniga metoder för att slippa kontakt med lidandet, trots att lidandet innehåller viktiga insikter som vi faktiskt behöver för att utveckla vår förmåga till omtanke, empati och förståelse. Smärta bidrar till att utveckla vår medmänsklighet. Lidande är naturligt - det är motstånd mot lidande som skapar problem för oss. Motståndet skapar i själva verket större problem för oss, eftersom vi då kopplar ännu fler negativa känslor till en redan smärtsam situation. Lidande behöver bara erkännas, upplevas. Det ska inte förnekas eller avfärdas, men inte heller fokuseras på.

Att försöka fly från smärta
Det är vårt förhållande till smärta och lidande som avgör hur bra vi lyckas hantera motgångar i livet, och som ytterst avgör hur lyckliga vi känner oss. Alla människor drabbas av lidande - men det sätt på vilket vi hanterar smärtan skiljer sig åt mellan olika människor. Vanligtvis använder vi två strategier när vi blir tvungna att konfronteras med smärtsamma känslor. Antingen fastnar vi i en offerroll, där vi identifierar oss med smärtan och gör den till en del av oss själva. Den smärta vi upplever blir till "min" smärta och "mitt" lidande. När vi ser våra känslomässiga sår som en ägodel, som något vi har rätt till, är det praktiskt taget omöjligt att släppa taget om dem. En annan vanlig strategi är att försöka fly från smärta. Att på olika sätt skjuta ifrån sig allt lidande är ingen bra lösning. Vi kan inte skydda oss mot själslig smärta genom att försöka undvika den. En sådan flykt gör oss bara avstängda och olyckliga. Ett liv där vi gör allt för att undvika smärta är inte detsamma som ett liv i lycka. Vi blir inte lyckligare och friare av att fly från negativa känslor - även om vi ofta lurar oss själva till att tro det. Det bästa vi kan göra för att lindra smärta är det motsatta - vi behöver acceptera och möta det smärtsamma, precis som det är. Det kan vi göra utan att vare sig fly från det eller hålla fast vid det som om det vore en personlig ägodel.

Skapa distans till lidandet
Det gör ont att bli sviken, förskjuten och övergiven. Det gör ont när någon vi älskar dör och att bli lämnad ensam. Det gör ont att känna sig misslyckad och att vara missnöjd. Det gör ibland ont att vara människa. Vi vet detta, men är samtidigt livrädda för att behöva utstå smärta. I samma stund som vi avdramatiserar vårt lidande kan vi hantera det som en självklar del av livet, varken mer eller mindre än så. Det blir svårt att förhålla sig till lidandet när vi har bilden av det som något vi till varje pris måste undvika för att vara lyckliga. Glädjande nog är lycka inte alls detsamma som frånvaro av lidande. Lycka är frihet från motstånd och rädsla, frihet från beroende och bindningar. Det är fullt möjligt att vara lycklig och att samtidigt acceptera lidande som en naturlig del av livet. Det är naturligt att uppleva lidande och att låta det passera. Problem skapas först när vi av olika skäl fastnar i lidandet och gör det till en identitet. Att kunna befinna sig i smärta utan att fästa sig vid den är en del av hemligheten med att vara lycklig och harmonisk. Vältra dig inte i lidandet och håll inte fast vid det. Acceptera att lidandet är en aspekt av livet, inte en del av dig.

Frågor för självreflektion
Fundera på hur du själv handlar när en negativ känsla gör sig påmind. Vilka metoder använder du för att skjuta bort den eller distrahera dig från den? Vill du verkligen ge upp ditt lidande? Vill du vara utan något att klaga över, något att skylla på när saker går snett? Hur stark är bilden av dig själv som någon som lider? Vad händer om du inte längre har ditt lidande att skylla på? Vad skulle du vara tvungen att ta tag i om du inte hade lidandet som ursäkt för att låta bli? Detta är intressanta frågor som kan användas för din självreflektion.

Av Emma Abrahamson 16 aug 2005 12:33