Livsfarliga signaler

KDs riksting öppnades torsdags 30/6-05. En sak som avhandlades på dagordningen var frågan om sprutbyte till narkomaner. Flertalet KD:are argumenterade för att narkomaner skall få rena sprutor. Däribland advokaten och riksdagsledamoten Peter Altin. Han säger:

"Min syn på kristdemokratisk politik är att vi värnar om samhällets olycksbarn. Jag har träffat inte tio, inte hundra men kanske tusen narkomaner som blivit smittade av smutsiga sprutor. Dem kan vi inte strunta i."

Men att strunta i dem, det är just vad KD gör. Linjen som förespråkar sprutbyte slogs ned. Partiledaren Göran Hägglund sade så här:

"Jag tror inte att fria sprutor är en inkörsport till narkotikamissbruk. Men det handlar också om vilka signaler man sänder ut."

När jag läser sådant här blir jag bestört och arg. "Signaler"? Vad har "signaler" med detta att göra? Tror du Göran Hägglund att den med sitt liv i spillror och vars tillvaro kretsar omkring den mördande narkotikan bryr sig för fem öre om vilka signaler du tycker att partiet skall skicka ut?! Jag tar mig för pannan och konstaterar att än en gång har de som bor i Skyddade Verkstaden fullständigt misslyckats med att få ordning på prioriteterna.

Detta är samma principfetischism som ledde till den ogenomtänkta katastrof som kallas "Sexköpslagen". Även där handlade det om symbolpolitik, inte om att hjälpa de som hade behov av det. Mona Sahlin sade i klartext att syftet med lagen var att "markera", att skicka "signaler". Men människorna det handlade om brydde man sig inte om det minsta. Kritikerna varnade: detta kommer att bli en samhällssocial baksmälla. De som har störst hjälpbehov kommer att få det sämre av detta. Gör det inte, för deras skull.

Men man lyssnade inte. Lagen klubbades igenom. "Markeringen" var viktigare än människorna. Moraliska pekpinnar fick prioritet över hjälpinsatser och hållbar policy. En brinnande önskan att visa sig duktig inför resten av makteliten fick företräde över att rädda människoliv. Och resultatet lät inte vänta på sig: de prostituerade som hade det sämst fick det sämre... precis som hade förutspåtts.

Nu sker det igen. Det är inte utan att jag undrar hur kristliga KD är egentligen. Enligt den kristna tron är det mänskliga livet herren Guds skapelse och det måste värnas. Men KD tycker det är viktigare med "signaler" än människoliv. Hur har KD så fatalt lyckats glömma bort denna princip - att skydda och rädda människor i nöd - som är central, inte bara för kristna, utan för hela världens medmänsklighet? Är det överhuvudtaget ens logiskt att säga åt en människa "Nej, jag tänker inte hjälpa dig för det är emot mina principer"? Medkännande är det i alla fall inte.

Och du Göran Hägglund, du som tycker att det är så viktigt med dessa "signaler"? Har du tänkt på vilken signal det egentligen är du skickar? Om en narkoman skulle höra dig säga detta, vilken signal tror du denne uppfattar? Jag tillåter mig att spekulera:

"Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig inte om ditt liv. Jag struntar i om du får Hepatit. Jag är likgiltig inför risken att du får HIV. Det jag bryr mig om.... är att ha vacker symbolpolitik".

Detta är signalen som skickas när man förvägrar narkomaner sprutor med en så meninglös motivation som "signaler". Hur länge skall människor behöva lida bara för att våra politiker är upptagna med snickra ihop en principmässigt koherent politik? Hur länge skall det vara viktigare att leverera att symbolsnyggt tal hellre än att hjälpa de som är i nöd? Hur många fler måste dö! innan ni fattar vad som är viktigt och vad som inte är det?


Länk: sydsvenskan.se

Av Michael Karnerfors 04 jul 2005 16:58