De flesta män vill också ha jämlikhet mellan könen

Överallt är det plötsligt feminister. Även mina gamla vänstervänner säger sig numera tillhöra dessa. Lite som inför kärnkraftsomröstningen - alla var emot och vi gick enade på gatorna och lät ropen skalla. Några fortsatte att vara emot, men det var mest mot EU. Numera är de mest förhärdade mansgrisar som vänstern fött fram också feminister. Spelar ingen roll att de aldrig varit pappalediga eller att de ständigt övergivit sina kvinnor för yngre förmågor. Bekänner man sig bara som feminist så kan man fortsätta ett tag till. Men jag tycker det tar emot.

Enligt alla tänkbara uppslagsverk så betyder feminism i dag jämställda samhällen, med lika villkor för alla oavsett kön. Feminism - ett ord som förvånar med sin neutralitet, en laddning var förväntad. För visst känns ordet feminsim som som ett ord som ställer kvinnor lite före män. Men jag är medveten om att jag har fel i semantiken även om min språkkänsla säger något annat.

Det är dock svårt att bli troende. Självklart står jag för jämställdhet, har fostrat min dotter för att kunna leva oberoende av män om hon nu skulle önska det, har i alla sammanhang motverkar diskriminering av kvinnor. Jag tar starkt avstånd från allt våld, i synnerhet det som riktas mot kvinnor. Men jag har svårt att se mig som feminist. Det är dels ordet, som känns som ett partiskt begrepp där något står mot något annat, dels är det uttalande typ kollektiv skuld mm som feminister talat om som gör det svårt att kliva på tåget.

Jämställdhetsministern pratar om patrikaliska maktstrukturer och tittar frågande på feministpanelen för att se om han får godkänt, men det får han inte. De kallar honom istället för söt. Uppenbart har man ett problem.

I dokument inifrån har vi sett exempel på extremfeminstisk retorik som jag inte vill kommentera. Kvinnojourerna fyller en väldigt viktig roll i dag. För det behövs en fristad där en misshandlad kvinna kan få fred. Jag tror vi alla inser att perspektiven i ROKS kan grundas på gemensamma dåliga upplevelser av män. Det är bara att beklaga de som biter sig fast i manshat i stället för att finna något bättre. Och låt oss för all del erkänna att många män i desperation uppför sig illa, något som aldrig kan försvaras. Men detta är en minoritet. Någon kollektiv skuld kan det aldrig bli tal om.

Föreställningen hos ROKS om könsmaktsordningen som norm är absurd. Att så som ROKS enligt dokument inifrån avvisa forskning som inte passar är ett kännetecken för alla ideologiska skolor som sätter ideologin före verkligheten. Ett perspektiv som kan stanna och förklaras inom organisationen.

Kollektiv skuld, innebär det att vi alla män skall känna en kollektiv skuldkänsla för allt elände kvinnor varit utsatta för? Ja - uppenbarligen. Någonstans inser jag att vi har ett ansvar att styra bort från sexualisering och den avklädda normen, men jag vet inte hur vi skall göra det. Vi män gillar vanligtvis avkläddhet. Det kvinnor inte är helt medvetena om är att det intresse vi riktar mot en bit naken hud inte alltid motsvaras av en grundkänsla av respekt. Hursomhelst så undrar jag om det är mina uråldriga instinkter som omfattas av den kollektiva skulden, för i så fall tror jag något är fel.

Kollektiv skuld har man inte pratat om på allvar sedan diskussionen om tyskarnas kollektiva skuld för nazisternas övergrepp fördes. Dessförinnan så hävdade nassarna själva att judarna hade en kollektiv skuld av något slag. Men hör ett kollektivt skuldbegrepp hemma i en modern kultur? Jag tycker inte det.

Vad är det då för förtryck vi pratar om? Det finns män, omogna jättebebisar som ständigt vill få godis från mamma och som lyckas gå från famn till famn vilket väl är mer tragik än makt. Svårt att se dessa som en patriarkalisk elit. Ni måste alla ha mött dem. Täta byten av kvinnor, barn med fler olika damer, lätt att få nya kvinnor som okritiskt vill börja älska dem. Men dessa kramgoda nallar med jätteegon lämnar stora sår efter sig och skadar både kvinnor och barn. Men inte kommer man tillrätta med detta genom ett feministiskt parti.

Att kvinnor är diskriminerade i yrkeslivet är dessvärre ett faktum. Nu är diskrimineringen här inte så uttalad eller diabolisk som det är lätt att tro. Vi män träffas inte i bastun och funderar ut nya sofistikerade metoder att hålla kvinnors löner nere. Tvärt om så deltar vi alla i mysteriet hur vi skall komma tillrätta med löneeftersläpning och vi funderar på varför Ebba Lindsö inte fick vara kvar. Här görs det en del, och kanske ett kvinnoparti kan åstadkomma något. Metoderna har dock varken JÄMO eller SAP hittat än och inte har någon feminist nämnt någon heller.

Utan att på något sätt ifrågasätta behovet av ett kvinnoparti - vissa centrala frågor i samhället kräver en politisk kraftsamling - så känner jag mig förvånad över att det är feministiska överord som lockar i stället för en mer gemensam handlingsplan: låt oss jobba tillsammans. Nåväl, tiden för samarbete är kanske förbi nu. Men nog känns det trist att höra gammal klasskampsretorik plockas fram och börja appliceras på könsmotsättningarna.

Låt oss inse fakta. Mannens tid kan snart vara över. I dag har man redan i Japan skapat den första varelsen som är en klonad dotter till sin egen mamma. Världen kommer snart inte att behöva oss män för fortplantningen. Till andra syften kan man i dag ersätta mannen med maskiner och datorer.

Kombinationen av mannens obehövlighet och den förmenta kollektiva skulden öppnar en motivgrund för en feministisk elitism vars slutpunkt kan nå oanade nivåer.

Jag tycker därför att feministisk elitism aldrig skall accepteras. Arbeta mot jämställdhet på båda könens villkor. Låt oss tillsammans fotsätta att bygga ett samhälle där män och kvinnor är komplementära och där inget kön tillåts att dominera det andra.

Accepta aldrig våld mot kvinnor. Alla män bör alltid i alla sammanhang aktivt ta avstånd från kvinnoförnedring i vilket sammanhang det än framförs. Ha lika lita acceptans för kvinnoförtryck som för tjejer som försöker manipulera oss genom vår sexualitet.

Men acceptera aldrig heller sådana perspektiv som innebär sådana saker som kollektiv skuld eller generaliserade utsagor. Låt aldrig en ideologi styra över verkligheten. Sådant har hänt förut med resultat som förskräcker.

Av Per Bengtsson 23 maj 2005 15:41