Gäller lagen lika för alla?

Jag tror möjligen naivt inte att de gjorde detta därför att de ansåg att det kunde vara bra av rent spaningstekniska skäl eller att de ville visa att "Big brother is watching you" utan av det enkla faktum att de hyste ett genuint intresse för "sitt" bostadsområde. De var våra närpoliser och inget mer med det. Att detta sedan kunde visa sig ha brottspreventiv inverkan var en bonus som alla tjänade på. Dessa två poliser brukade prata med oss, skoja en gång satte dom på sirenerna på sin polisbil när dom åkte bakom mig då jag cyklade till skolan eller hjälpa till när vi hade problem. Och vi gillade dem. Även om alla som jag kände inte alltid var på rätt sida om lagen så hyste dom ändå respekt för våra poliser. Hur avlägsen känns inte minnet av dessa poliser när fall efter fall av övergrepp begångna av poliser nu uppdagats i medierna?

Det fall som blivit mest uppmärksammat av medierna var mordet på Osmo Vallo. Vallo dog efter ett våldsamt polisingripande i samband med ett inbrott år 1995 i Karlstad. Dödsfallet orsakade en livlig debatt och väckte misstankarna om att rättsröta, uppgjorda obduktioner, polisövervåld med mera hade förekommit. År 1996 tilldömdes de båda polismännen som grep Osmo 60 dagsböter för att deras polishund bitit honom. Rubriceringen var vållande av kroppsskada. År 2002 blev Mats Svegfors klar med sin granskning av efterspelet till Osmos död: Karlstadspolisen, rättsläkarna, Rättsmedicinalverket och åklagaren Folke Ljungwall klandrades i granskningen för allvarliga felaktigheter och passivitet. Trots att detta fall är det som har fått mest uppmärksamhet i media är det inte unikt.

I åtskilliga fall misstänks poliser ha misshandlat eller dödat människor trots att akut hotbild har saknats, fabricerat bevis, ljugit i rätten eller provocerat fram brott. Dessa misstankar leder dock ytterst sällan till avsked eller fällande dom i domstol. Det behöver inte heller alltid vara så att poliser tar till sådana uppenbart kriminella metoder när de bryter mot lagen. Enligt Rolf Granér som är forskare och lärare i polispsykologi vid polisutbildningen i Växjö är ett vanligt men lagvidrigt sätt för poliser att undanröja eller straffa personer man inte gillar att "lobba" dem. Enligt lagen om omhändertagande av berusade personer LOB har polisen nämligen rätt att gripa och låsa in den som har druckit så mycket att han inte "kan ta hand om sig själv" eller utgör "fara för sig själv eller för någon annan". Granér säger i en intervju med Dagens Nyheter att det "är en välkänd metod bland poliser att utnyttja denna eller andra gummilagar för att straffa dem som anses kaxiga" och att dessa inte ens behöver vara "särskilt berusade för att bli lobbade, det kan räcka med att de är uppkäftiga" DN: 2005-02-15. Att utan grund frånta en människa rätten att röra sig fritt är ett brott och kallas i lagboken "Olaga frihetsberövande".

I Amnestys årsrapport 2003 fick Sverige svidande kritik för att man trots rekommendationer från 1998 inte har gjort något för att komma åt brutaliteten och rasismen inom den svenska poliskåren. Vid kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg begicks en mängd lagbrott och fel av polisen. Poliser maskerade sig och deltog i upploppen för att provocera fram bråk, dolde numren på sina polishjälmar, slog journalister och fotografer som var på plats, plagierade bevismaterial mot upploppsanklagade och begick mened i rätten. När krigsdammet hade lagt sig efter ett tag och människor började sansa sig var det många som hoppades att den för insatsen ansvarige polischefen Håkan Jaldung skulle göra skäl för sin titel och hållas "ansvarig" för katastrofen. Dessa förhoppningar har dock hittills visat sig vara helt ogrundade.

Många gånger är polisernas attityder dessutom präglade av rasism. I Malmö uppmärksammades en polischef sedan han skrivit ett brev till stadens finansborgarråd Ilmar Reepalu s och krävt att han skulle "dra in sitt gigantiska stöd till alla djävla blattar i Malmö". Denne polischef riskerar nu att få sparken på grund av sina ordval, men i förfärande omfattning leder polisens internutredningar inte till några följder alls, utom möjligen omplacering. Polisens internutredningar tycks i många fall vara ett instrument för att dribbla bort medierna och få dem att tro att man har kommit åt "rötäggen" i kåren. Få poliser är beredda att vittna mot sina kollegor och de som ändå gör det riskerar att mobbas ut eller trakasseras på arbetsplatsen. Och inte heller åklagare tycks kunna komma åt de kriminella poliserna.

Under 2004 lämnade invånare enbart i Stockholms län in 1108 anmälningar om kränkningar, övergrepp och dåligt bemötande som de ansett att poliser har gjort sig skyldiga till. Av dessa har cirka 30 procent lett till en förundersökning. Inom polisen delgavs fyrtio anställda misstanke om lagbrott och elva polismän åtalades för gärningar i tjänsten. I februari i år hade tre av dessa elva poliser blivit friade av tingsrätten. De övriga åtta målen hade inte ens tagits upp i domstol. Ska man begå brott så ska man vara polis. Under 2003 åtalade chefsåklagaren Christer Ekelund tjugo poliser i Stockholm för påstådda lagbrott i tjänsten. Av dessa friades elva och fälldes nio stycken. I landet som helhet anmäls årligen cirka 4 200 polisanställda. Normalt får en till två procent 1-2 av dessa anmälda poliser en fällande dom. Christer Ekelund säger i en intervju i Dagens Nyheter att det "är min bestämda uppfattning att domstolarna har högre beviskrav när det gäller poliser" DN: 2005-02-17. De bevis som vanligtvis skulle räcka för att fälla en vanlig medborgare räcker alltså inte för att man skall kunna fälla en polis.

Polisen Michael Lundh har skrivit boken "Sveriges rikas lag" om den svenska poliskåren. I en intervju i Expressen den 5 december 2000 säger han att "polisen i Sverige diskriminerar ekonomiskt och socialt utsatta människor - invandrare och medborgare långt ned på samhällsstegen - främst i storstädernas förorter, där sällan samhällets toppar bor eller ens sätter sin fot". I boken berättar han att han har tagit ledigt från polisen därför att det "var ohållbart att verka inom polisen som hela tiden försökt tysta mig i min roll som polis då de ansåg att jag var för frispråkig efter ett antal artiklar i Expressen" www.michaellundh.se. Med ett kontrakt hade polisledningen i Stockholm försökt tysta Lundh för att slippa det pinsamma faktum att en polisman talade ut om svagheterna inom den egna kåren. Lundh menar att det är klokare att satsa på närpoliser som arbetar preventivt än att tillsätta en massa kommissioner rejvkommissioner, klotterkommissioner och Fittjakommissioner etc för att visa muskler i efterhand Expressen: 2000-12-05.

Den före detta försvarsministern och nuvarande landshövdingen i Uppsala, Anders Björck m, blev felaktigt anmäld av Uppsalapolisen för att vara berusad och att ha uppträtt aggressivt mot dem på nyårsnatten 2004. I en krönika skriver han - att det inom "polisen finns en kompismentalitet" och att man "håller ihop i varje läge och vägrar erkänna sina fel och brister" Expressen: 2004-01-06. Han menade att han hade varit naiv då han gått fram till dem för att klaga på att det var ett utbrett ungdomsfylleri vid Uppsala slott, men att han samtidigt hade tur som var en privilegierad person som kunde föra sin egen talan mot polisen genom medierna. Sådan tur har man inte om man heter Mohammed och bor i Rosengård.

Poliser som beter sig som huliganer bidrar inte till någonting för samhällets räkning utan är enbart en utgiftspost som skapar förakt för rättsväsendet. Efter Svegfors utredning om Osmo Vallofallet menade flera tunga rättsinstanser som justitieombudsmannen JO, justitiekanslern JK och riksåklagaren RÅ att misstänkta poliser "ska förhöras mer ingående, utredningar ska sättas i gång omedelbart och anhöriga ska få kostnadsfri rättshjälp efter att någon dött eller skadats i samband med ett polisingripande" DN: 2002-10-31. Dessutom menar dom att "rutinerna så fort någon skadas i en arrestcell eller när polisen griper in måste skärpas på flera punkter", att det omedelbart ska kopplas in en åklagare för att leda utredning och att poliserna som varit närvarande inte längre enbart ska få skriva egna promemorior om vad som har hänt utan istället ska kallas till muntliga förhör hos åklagaren. Förslagen ligger för närvarande på justitieminister Thomas Bodströms s bord. Det är upp till honom att ta ställning till vilken sorts poliskår vi ska ha och bekosta i Sverige.

Det är nu dags för poliskåren att börja granska sig själv och hålla rent framför egen port. Det är inte förbud mot tjänstevapen eller ett massfördömande av en hel yrkeskår som jag är ute efter, utan en mer omfattande utgallring av människor som uppenbarligen inte är lämpliga som lagens representanter på gator och torg. Fram för fler "konstapel Björk" ute i förorterna, villaområdena och stadskvarteren och bort med machopoliserna som ser lagen som ett hinder mot sin yrkesutövning. Det finns många bra poliser. Låt dem inte behöva lida på grund av att deras kriminella kollegor missbrukar systemet.

Av Martin Ekdahl 24 apr 2005 11:15