Påvens makt - rapport från Madrid

Efter flera år av darrande händer, sluddrigt tal och vacklande hälsa insjuknar Johannes Paulus II, eller Karol Wojtyla som han egentligen heter, allvarligt och dör i stillhet den 2 april. Den 8 april begravs han, 84 år gammal, efter att ha varit Vatikanstatens frontfigur i 26 år. Tidningar världen över kontaktar sina utrikeskorrespondenter i Rom. Andra låter katolska präster, religionsvetare och intellektuella ge sina synpunkter. I spanska El País och El Mundo hedras hans gärningar, dag efter dag, sida efter sida. I DN 050406 skriver Maciej Zaremba att påvens betydelse inte uppskattas nog och tycker att det i svensk rapportering kring katolicismen råder ett "underlivsperspektiv", det vill säga, en fixering vid preventivmedel, homosexualitet och aborter.

Vilken sida har rätt? Hursomhelst råder det ingen tvekan om att Johannes Paulus II är en betydelsefull person. På den 3 timmar långa begravningen på S:t Petersplatsen i Rom befinner sig inte bara 200 statsöverhuvuden, däribland Chirac, Bush och Khatami, utan dit vallfärdar även fler än 2 miljoner människor med flyg, buss, tåg och bil. Vissa ungdomar tar med sig ryggsäckar, sovsäckar och lägger sig på natten tätt intill varandra på torget för att hålla värmen. Andra fortsätter, precis som vanligt, att festa vid stadens utkanter.

Alessandro från Rom, som är utbytesstudent för tillfället, sitter den 2 april på en privat fest i Madrid och dricker vodkadrinkar, då han får höra att påven precis har avlidit. Klockan är 21.40. Han ser för en stund allvarlig ut. "Jag är inte katolik", säger han, "fast just nu hade jag ändå velat vara där. Det här är historia". Samma sak menar Alberto Piñana som bilar från Madrid till S:t Petersplatsen med sina två tonårsbarn. "Jag är inte religiös, men är ändå mycket stolt över att närvara vid mässan. Johannes Paulus II var en person som kunde påverka, enbart med ordets makt. Tänk om politikerna hade samma förmåga"

I en samtid där religion och politik mer och mer sammanblandas, försöker Johannes Paulus II föra en dialog. På 80-talet är han bekymrad över världslaget och uttrycker i sitt testamente glädje över att man under Kalla Kriget undkommer en kärnvapenkatastrof. Vidare kontaktar han Bush den äldre för att diskutera Kuwait och påven ger även sitt stöd gällande NATOs aktioner att få ett slut på massmorden i Bosnien och Kosovo. Han närmar sig också andra religioner och har bland annat kontakt med den rysk-ortodoxa och anglikanska kyrkan, samt besöker synagogor och moskéer. 1986 organiserar han exempelvis en internationell dag i Assisi där han bjuder in representanter för de stora religionerna. Tillsammans ber man för freden.

I de spanska medierna vördas Johannes Paulus II för sin enorma människokärlek samt kamp för jämlikhet och rättvisa. Även Zaremba koncentrerar sig på detta i sin artikel i DN och tror att påvens godhet är det som kommer att bestå historiskt sett.

År 2005 finns det enligt World Christian Database 1.313 miljarder muslimer utspridda över kontinenterna och med en stabil ökning i Europa och i EU-länderna. Man kan ju fråga sig vad dessa tycker om påvens solidariska karakteristika och närmande till islam när han på samma gång propagerar för inkluderandet av termen "kristna rötter" i utformandet av den europeiska konstitutionen.

Kanske höjer även protestanterna i Sverige, de grekiskt ortodoxa i Grekland och de ryskt ortodoxa i Ryssland på ögonbrynen åt dokumentet Dominus Iesus från år 2000. Skriften konstaterar nämligen att den katolska kyrkan har ensamrätt på att vara Kristi kyrka på jorden.

Och vad känner alla katolska homosexuella personer som inte tillåts vara kära, ha sex eller gifta sig i sin egen kyrka, när man samtidigt i medierna omtalar Johannes Paulus II som en av de största ivrarna för jämlikhet, rättvisa och tolerans?

World Christian Database slår vidare också fast vid att det idag på vår jord finns 2.135 miljarder kristna. Hälften av dessa bekänner sig till katolicismen, varav 67 miljoner bor i USA, där 4.300 katolska präster misstänks för att sedan 50-talet ha utnyttjat mer än 10.000 barn. Zaremba skriver att "sexuellt missbruk inom kyrkan blev erkänt och fördömt, för första gangen" under Johannes Paulus II. Men faktum är att påven inte bara ignorerar skandalen och låter den förtigas, utan han höjer dessutom rangen för Bernard Law i Boston, från biskop till kardinal. Law har tidigare anklagats för att ha skyddat de katolska präster som förgripit sig på barn. Idag är han en av de elva amerikanska kardinaler, av totalt 117 världen över, som får rösta fram den framtida påven.

Av Sofia Hadjipetri 14 apr 2005 12:04