Till Gud eller vem du nu är?

Många tror att sexuella övergrepp inte händer här i Sverige, inte så ofta, inte så nära inpå och absolut inte bland några vi känner. Uppfattningen är att sexualbrott inte begås av en vanlig man eller kvinna, inte av någon som är trevlig, skötsam och är en lyckligt gift småbarnsförälder. I själva verket är en person som begår sexualbrott på barn ofta någon som barn har förtroende för i skolan eller på dagis. Det finns ett behov av att förenkla när vi försöker skapa oss en bild. Så här ser en pedofil ut. Så här beter han sig. Passa er!

Till det yttre kan det vara vem som helst, men i det inre är det inte det. Orsaken finns i personens bakgrund, ofta i barndomen. En kombination av faktorer som gör honom eller henne till en barnsexförövare. Det finns inga enkla beskrivningar av en barnsexförövare.

Nu kanske du suckar och tänker "ytterligare en historia om utnyttjade barn och hemska pedofiler", eller som jag väljer att kalla dem: "barnsexförövare".

Jag vill fokusera på budbäraren - den som barnet anförtror sig till.

Mina barn och många andras barn anförtror sig till sina föräldrar. Är det konstigt?. Ställ er den frågan: "Är det konstigt att barnet vänder sig till sin förälder när de är rädda, olyckliga, ledsna eller sjuka? Är det konstigt att barnet vänder sig till den som ger barnet trygghet när någon gjort sådant som känns så fel? Hur ser det ut för era barn när de hamnar i konflikt med andra - med pappa, mormor, barn i skolan eller på dagis eller med sina kompisar? Vem talar barnet med då om inte sin förälder?

Nea Mellberg har skrivit boken "När det overkliga blir verklighet". Om mödrars situation när deras barn utsätts för sexuella övergrepp av fädrar. Hon skriver att man möts av en felaktig bild av att mammor blundar medan övriga i samhället ser. "Mammorna skall vara allseende. De skall till och med ta ansvar för saker som sker när de inte är närvarande och skuldbeläggs direkt för de borde ha sett.
Misstänker mamman övergrepp skuldbeläggs hon för att anklaga pappan. Senare, i vårdnadstvisterna, anses mödrarna vara egoistiska umgängessabotörer. I själva verket försöker de skydda sitt barn."

Där står vi kämpande mammor med påståendet om att mödrar ljuger hängande över våra huvuden. Jag påstår inte att det inte finns mödrar som påverkar sina barn. Deras beteende får stå för dem själva. I de allra felsta fall där mödrar vänder sig till polisen och deltar i utredningar år ut och år finns det ärliga misstankar om sexuella övergrepp i bakgrunden.

Jag frågade en mamma till ett utnyttjat barn vad vi har gemensamt förutom våra tragiska upplevelser. Hon svarade "Väldigt starka kvinnor upplevs nästan som hotfulla då vi kämpar för skydda våra barn". Det stämmer. Vi är väldigt starka och vi klarar av den enorma påfrestningen från alla håll och kanter, samtidigt som vi skall ge våra barn stöd, tröst och hålla ihop familjen med övriga syskon och ge dem en "normal" vardag.

Alla barn har rätt till två föräldrar men det bör vara föräldrar som respekterar och värnar om barnet.

Man får inte fortsätta att kalla sexuella övergrepp på barn för "konflikt mellan föräldrarna". Man måste inse att konflikter mellan föräldrar inte skadar barn i underlivet.
Det är hög tid att våga se att övergrepp händer i Sverige och att fokus bör ligga på den som bär ansvaret - barnsexförövarna.

Det står i lagen att våra barn ska vara skyddade, men det en lögn. Jag lägger mitt hopp till vårdnadskommittén som ser över föräldrabalken.

Jag vill helgonförklara alla föräldrar som skyddar sina barn så till den milda grad att de riskerar att förlora vårdnaden. Föräldrar som lyckas stå kvar med fötterna på vår jord när det overkliga blir verklighet.

"Att ha verk gör ont men att inte bli trodd gör ondare."
Så beskrev ett barn sin situation. Det är vår skyldighet att lindra barns värk och försöka se till att det onda aldrig får ske.

Kram till alla ansvarsfulla föräldrar.

Av Catrina sund 12 apr 2005 13:45