Vilken fäbless… fadäs

"… men den fäblessen bör Göran Persson även bära hundhuvudet för". Vad skulle det här betyda? Någonting stämde inte. Vilken fäbless handlar det om? Var det om att snatta lösgodis på Konsum? Var det inte Mona som var så förtjust i Toblerone? Mystiskt. Detta var jag helt enkelt tvungen att utreda pronto. Jag rekonstruerade i mitt minne pusselbitarna av det förvirrade händelseförloppet fram till publiceringen av artikeln och slogs obönhörligen av det oundvikliga, orden hade blivit utbytta, fel ord på rätt plats eller rätt ord på fel plats.

Ett förlupet ord hade nästlat sig in i min text. Hade en tryckfelsnisse varit framme och mixtrat med texten? Nej, svarade jag mig själv, med självinsiktens allt djupare rodnad på kinderna. Jag hade i min iver att dra ner Görans byxor begått ett klassiskt verbalt misstag. Likt vår konung i "Örebro" hade jag blandat ihop begreppen.

"Men den fadäsen bör Göran Persson även bära hundhuvudet för" ska det ju stå, sade jag till mig själv framför min bildskärm medan jag tyst svor över att sådant slarv överhuvudtaget fick förekomma. Hade jag gått och blivit senildement nu också, skulle jag förvisas till blöjornas och de geriatriska läkemedlens värld, till Kjell Lönnå och Fråga doktorn? Jag ryste till.

Men jag gaskade snabbt upp mig igen. "On your feet Soldier!" Fäbless. Fadäs. "Några bokstäver hit eller dit kan väl inte spela någon roll" övertalade jag mig själv med ett förnyat självförtroende. Så jag gick raskt iväg till bokhyllan och slog upp Strömbergs synonymordbok för att få stöd för denna nya teori. Men Strömberg var avvisande och visade mig ingen som helst förståelse.

Ordet "fäbless" av det franska faiblesse med betydelsen: förkärlek, veneration, svaghet, gott öga till, böjelse eller klockarkärlek har ingenting alls med fadäser att göra. En "fadäs" är nämligen: en platthet, plattityd, osmaklighet, banalitet, dumhet, groda, ett klavertramp, missgrepp, misstag, blunder eller en plump i protokollet. Däremot var ju förstås användandet av ordet fäbless en sann fadäs i dess rätta bemärkelse.

Så Göran, oroa dig inte den här gången. Den här fäblessen… förlåt fadäsen… bär jag helt och hållet själv, med skam i kroppen, hundhuvudet för. Ta det lugnt. Du behöver inte läxa upp några stackars ministrar eller tjänstemän. Jag är den skyldige. Men, kanske kan det bli en lärdom även för dig? Ibland kan det nämligen vara bra att erkänna att man kan begå misstag. Att man är felbar. Du kanske till och med utvecklar en fäbless för det, vem vet?

Av Martin Ekdahl 17 jan 2005 22:25