Du kan hjälpa de drabbade!

Aldrig har vi och de stått varandra närmare än nu och samtidigt har skillnaderna mellan oss och dem aldrig varit tydligare.

Vi har blivit vi med dem i Asien, människor långt bort, drabbade av samma katastrof som vi. Men människor på flykt från krig och naturkatastrofer från gamla nyhetssändningar, de hör fortfarande inte till oss. De är inte nyheter, deras katastrof är inte vår, men de har lika stort behov som vi att bearbeta. De är helt vanliga flyktingar, och vi kan hjälpa dem om vi vill.

Vi öppnar våra hjärtan och plånböcker och samlar in mer pengar än någonsin till länderna i Asien. Det är fantastiskt. Det behövs. Men många svenskar längtar också efter mer handfasta sätt att hjälpa till. Hjälporganisationerna behöver utbildade människor som redan är en del av deras organisation. Det är självklart, men ändå svårt att förstå. Varför kan inte jag hjälpa till på något sätt? Måste man alltid vara proffs för att kunna göra en insats?

Nej, det måste man inte. Det här är nämligen en fantastisk chans för oss att förstå behoven hos människor runt omkring oss. Människor som också kommer till Arlanda med trasiga familjer och traumatiska upplevelser, men som inte möts av något kristeam. Människor som framställs som lögnare för att vi inte förstår deras bakgrund. De är drabbade, det är därför de är här. De är precis som du och jag.

Kan vi inte låta vår nyfunna medkänsla flöda också över dem? Du som vill göra något för offren i Asien, det finns andra människor som också behöver din hjälp. Du kan göra en insats för en annan drabbad, här på hemmaplan.

Vi kan bjuda in dem i vår gemenskap, in i det fantastiska svenska samhället som hämtar hem sina medborgare som råkat illa ut på andra sidan jorden. Vad har de flyktingar som kommer hit från andra länder råkat ut för? Varför behövde de fly till Sverige? Vi kan se dem och vi kan lyssna på deras berättelser. Nu har vi chansen, vi kan mötas utifrån mer liknande förutsättningar än vanligt.

Att hjälpa en flykting här hemma hjälper förstås inte Ari från Ache som överlevde två veckor till havs och nu saknar ett hem att återvända till. Vi anar hans smärta och vill göra något för honom nu.

Men tänk om Ari skulle komma hit som flykting om ett år. Då, när vi har glömt att han en gång råkade ut för samma öde som många svenskar. Tänk om någon av oss skulle se honom då, se hans trauma och hans behov av vår hjälp. Vilken stor skillnad du eller jag skulle kunna göra för honom bara genom att se och lyssna på honom. Det vi skulle vilja att någon gjorde för Ari då kan vi göra redan nu för någon annan som redan är här. Vi kan göra det för Massoud som kom hit efter jordbävningen i Iran i december 2003. Han sitter mitt emot dig på tunnelbanan.

Du kan göra något praktiskt! Öppna ditt hjärta för människorna runt omkring dig. Begrunda vad som kan ha fört dem hit och vad det har gjort med dem. Se människorna. Lyssna på dem. Låt deras trauma bli lika viktigt som vårat. De är vi.

Av Emilia Emtell 12 jan 2005 16:50