Idag skriker jag!
När jag startade min egen sajt var tanken att jag bara kompromisslöst ska kunna vara mig själv. Uttrycka mina behag och obehag. Lyfta det som exalterar mig och klanka ner på det som tynger mig. En kanal för mig för att lyfta de frågor jag tycker är relevanta. Kompromisslöst och obehindrat. En liten plats där jag får gör min röst hörd. Och idag känner jag fan ta mig för att skrika fastän det inte är på min egen sajt.
Att stjäla en barndom
Samhällets Styvbarn har blivit bestulna på sitt namn. Fyra herrar köpte bakom ryggen upp rättigheterna till namnet. Var finns empati och engagemang för dem vi jobbar för.
En gengångares desperation
Sargat hjärta, sargat liv sargade själar som irrar runt om kring oss utan att ni tänker en tanke på oss. Som spöken i en väldigt kall värld utan empati och förstående av er övriga.
Empati och sympati... öhh?
Såna som jag. Personal inom vården, då främst inom psykiatrin och äldreomsorgen med inriktning på demens, borde inte få jobba mer än max 5 år på samma ställe.
Du kan hjälpa de drabbade!
För första gången på länge har vi något gemensamt med människorna på Aktuellt. Katastrofen har gett oss tillgång till vår empati. Men hur kan vi hjälpa de drabbade i vardagen? Och vilka är drabbade?
Vår empati gäller inte alla
Jag undrar hur vi skulle ha betett oss om flodvågen drabbat ett område som ännu inte blivit exploaterat av turism och i så fall bara dödade dess fattiga och för oss okända invånare.
