Till dig som smygsuper

Du kanske tror att det inte märks när du pratar. Du har inte missta dig mer. Inga tuggummin eller Coca-Colaklunkar i världen kan dölja att du precis har tagit dig en slurk inne på toaletten. Speciellt när du ideligen springer dit. Det behöver du, för när alkoholens ångestdämpande effekt börjar försvinna behöver du genast fylla det tomma hålet igen. Det märks. Jag lovar att alla vet, trots att ingen säger något. Alla låtsas som om det regnar. Och jag undrar varför.

Du är en många som tar sig en liten snaps för att sedan köra bil till jobbet. Som Stefan Klåvus, moderat kommunalråd i Täby. Han kör bil med 1.24 promille i blodet. I oktober är det dock poliskontroll i Sundbyberg. Klåvus åker dit. ”Jag förbannar verkligen mig själv över att ha sumpat allt på ett enda grovt misstag”, säger Klåvus DN, 041209. ETT enda grovt misstag är hans ord. Troligtvis är det inte första gången han super till innan jobbet. Han avgår och ska nu genomgå behandling, står det i artikeln. Inte undra på att han förbannar sig själv. Han åkte ju fast.

Alkoholisten skäms. Du skäms. Men du kan inte låta bli drogen. Utan ditt gift måste du nämligen leva i verkligheten och det klarar du inte. Tror du. Du vågar inte, för du vet att det gör ont att sluta. Alltså fortsätter du att hutta ett par gånger under dagen. Sådär lite i smyg. Och alla vet, men ingen säger nåt. Kanske gör de samma sak själva. Eller så orkar de inte heller konfrontera dig med din ångest. Nä då, allt är bara finfint.

Så går du hem. Och fortsätter skämmas och skuldbelägga dig själv och dricka lite till för att förtränga de jobbiga känslorna. Du är byggarbetare, läkare och dagispersonal. Du är journalist, ekonom och servitör. Du är VD, student, politiker, kundtjänstmedarbetare, pensionär, egen företagare, lärare, ingenjör. Och alkoholist.

När du kommer in i tunnelbanevagnen och sätter dig på sätet framför mig behöver jag inte ens lyfta blicken från tidningen, Jag behöver inte se ditt rödlätta anlete. Du behöver knappt öppna munnen. Ändå känner jag att du precis har druckit. Hela din kropp luktar sprit. Och det gör den alltid i och med att du konstant fyller på reserven. Precis som en sur gammal bakfylla, fast varje dag. Hela tiden. År ut och år in.

Den dagen du erkänner att du är maktlös inför alkoholen, att ditt liv har blivit ohanterligt, så är det bara att ringa. Numret hittar du på www.aa.se

Av Sofia Hadjipetri 17 dec 2004 09:04