Hur lever en vanlig portugis?

En del av er har redan läst om mig och min lilla fiskeby Santa Luzia på Algarvekusten. I stor utsträckning lever denna by, förutom fisket, på turismen. Så gör även jag med mitt Gästhus, dock inget fiske för min del. När säsongen är över och november kommer så är min fiskeby död. Några få pensionerade par strosar runt och njuter av livet då de nu verkligen kan ta en långsemester. Dessa "turister" har hyrt en villa eller lägenhet på 3-6 månader och mestadels så har de självhushållning, med andra ord, de tillför inte Santa Luzia några stora pengar. Restauranger och barer här under vintertid har ingen stor dagskassa. Med ett fåtal undantag så är de flesta portugiser och man undrar hur de kan leva 12 månader genom att tjäna pengar endast 3-4 månader utav året.

Jag och min man är utlänningar här och driver ett gästhus. Vi har samma villkor, men vi har kanske också ett annat utgångsläge då vi har ett förflutet från norra Europa med lite mer samlade slantar på bankkontot.

Jag är född och uppvuxen i Sverige, min man i England. Jag vet att vår levnadsstandard är hög jämfört med Portugal. Nu talar jag inte bara om idag, utan att det inte är mer än 30 år sedan Portugal hade sin revolution och Salazar var ett minne blott. Dock finns det många äldre portugiser som fortfarande talar om Salazar som en Gud och att det var bättre förr. Detta driver oss utlänningar till vansinne, då vi vill ha lite mer effektivitet i landet och inte alltid säga att så har vi alltid gjort i Portugal.

Portugal fungerar alldeles ypperligt när det gäller modern teknologi men det är inte denna bit av Portugal som jag vill ta upp utan det "sega" i landet. När en människa är tilldelad en viss dag för att betala t ex bilskatt, så ska man köa i timmar, ta en dag ledigt och bara vänta och tycka att så är det, så har det alltid varit och så ska det också förbli. Nej, jag accepterar inte detta, för jag har inte tid, jag försöker försörja mig i detta land. Varför kan man inte i Portugal göra som vi gör i Sverige, girera summan och allt blir mer effektivt. Nej, så gör vi inte i Portugal. Suck.

Jag bestämde mig för att gå och intervjua en typisk portugis, en barägare, som jag vet överlever vintrarna här. Han heter Alvaro Regueira, han är 39 år, han äger baren Meia Pipa som betyder halv tunna, en mycket populär bar, en nattbar, alla älskar honom, hans bar, hans musik och hans sång. Alvaro har alltid ett leende över sina läppar och ser alltid positivt på tillvaron.

- Alvaro, du försörjer dig på denna bar, går det ihop i slutändan, med 3 goda månader och sedan mycket tyst de övriga 9 månaderna, bara lokalbefolkningen?

- Nej, men man får rätta sig efter vad man har och inte har. Jag har dagar då jag t ex säljer öl som motsvarar en hel tunna. Då sover jag gott. Det finns dagar då jag säljer 15 kaffe och 5 vatten, då är det inte roligt. Men, det viktigaste är att man vaknar på morgonen med ett leende och tror på att denna dag ska inbringa lite mer för försörjningen.

- Hur ser ditt liv ut Alvaro? Han tittar lite på mig och säger:

- För 8 år sedan dog min första hustru i cancer, jag satt där med mina två små söner Miguel och Nuno och tyckte att livet var orättvist. Men man måste också gå vidare. Jag var lyckligt lottad och träffade en ny kvinna som hade en dotter, Jessica, och nu har vi Iris tillsammans. Helt plötsligt så är vi en familj på 6 personer. Det är positivt, så varför ska jag deppa.

- Det är tufft, min fru måste jobba, vilket inte alltid är så vanligt här, men hon tycker också om att komma ut på arbetsmarknaden. Detta innebär att vi måste ha två bilar, men det är ju en hög status i detta land, en portugis som har två relativt nya bilar, ses som ganska välbärgad. Det är jag dock inte, men så är det.

- Alvaro, blir du lycklig av att veta att du har två nya bilar?

- Ja, på ett sätt, men det är också portugisens svaghet, det som syns utåt är mycket viktigt, sedan kanske vi inte har råd att äta annat än grillade sardiner.

Som ett litet skämt säger jag:

- Så du skrattar egentligen när du ser min gamla skrothög? -Nej, jag skrattar inte, men jag har undrat varför ni som reser till England, Sverige och Spanien på semester, har ett hus på 300 kvm, äter ute och ibland sitter på min bar och dricker, inte har råd att köpa en lite bättre bil?!

Jag säger att en flott bil inte står på min prioriteringslista som nummer ett, jag har hellre kul på din bar!

- Ja, jag förstår vad du säger men för portugiserna är det annorlunda, de spenderar 80 centimos på en kaffe för att ha råd att glänsa i en ny bil. Men det är bra för mig att du finns för annars skulle väl vinet dunsta, ha, ha.

- Får du allt att gå plus efter ett år här i Santa Luzia?

- Nej, egentligen inte, jag har kreditkortsskulder och fasar för när de yngre barnen växer upp och börjar att kosta mer, men man kan inte bekymra sig över vad som komma skall. Till jul måste jag köpa två datorer, min son och frugans dotter kan inte samsas vid en dator. Det är en tung utgift, men jag ser hellre frid i huset och drar in på något annat. Sedan får jag ju också använda min gamla dator helt för mig själv, det är också lite positivt.

- Du är alltid glad och positiv Alvaro, men du har en stor börda på dina axlar, hur grejar du det? Sena nätter och upp tidigat på morgonen för att ta hand om lilla Iris som ju bara är 2 å?

- Så fort jag har 5 minuter eller 2 timmar, så sätter jag mig ner och tittar på TV, tar ett glas öl eller vin, försöker sova någon timme eller går ut och tar en kaffe med någon jag känner. Det viktigaste för mig är att när jag kommer hem runt 4-5 på morgonen, alla sover, det är tyst och lugnt, då tar jag en wisky. Än mer viktigt är att hur trött jag än är så försöker jag att vakna nästa morgon med ett leende, livet är hårt men jag kan gå, se, höra, lukta och mina barn behöver mig, min hustru älskar mig och min bar väntar på mig klockan 19.00 varje kväll, så.... jag behövs här i livet och det är värt mycket.

- Blir du aldrig trött på byråkratin och all ineffektivitet här i Portugal? Du har ju berättat en hel del tidigare om hur lång tid allt tar och hur svårt det är att rätta till felaktigheter?

- Oh ja, man kan bli vansinnig för mindre, men så är det här och det är bara att anpassa sig.

- Så i djupet av ditt hjärta är du MYCKET portugisisk Alvaro, du tänker inte försöka ändra på någonting? - I ditt hjärta Christina är det blå-gult det är därför du fortfarande stressar som ni gör i Sverige. Man kan inte ändra allt.

När jag slutligen sa, tack för kaffet och pratstunden Alvaro så sa han: "Varför flyttade du egentligen till Portugal? Vad kunde jag svara om inte sanningsenligt: jag är gift med Mike och han bor här, så jag kommer inte att flytta tillbaka till Sverige, vare sig jag vill eller ej. Alvaro avslutar med att säga: "Jag har förstått det, det är därför även du alltid går omkring här i Santa Luzia med ett leende, du är lycklig, det är svaret på livets stora gåta. Utan glädje är livet inte värt att leva men vi måste älska oss själva för att kunna älska någon annan. Om man älskar, så fungerar livet på något sätt, med eller utan mycket pengar."

Man kan väl inte säga att han har helt fel.

Jag gillar Alvaro.

Av Christina Skoog Ohara 22 nov 2004 20:58