sourze.se

Isprinsessans bekännelse

Den stora flickan ler,den lilla flickan är så djupt begravd så hon inte ens orkar titta upp för den stora flickan har tagit över ...

Den stora flickan dricker, hon saknar hon längtar till någonting som inte är det hon är, hon saknar den lilla flickan som levde en gång, som verkligen levde och var glad över det lilla. Sakerna hon gömde under en gran iskogen så man om hundra år kunde finna dom och undra över hur dom hamnade där kanske det var en liten flicka engång som gömde dom där under denna grav,en liten flicka på 8 år som hade hela livet framför sig...

Hon som låg där bland fåren, hon som grät ut i hundens päls då hon var olycklig över att ingen tycktes älska henne, hon som sminkade sig svart och svor att aldig mer lita på en levande varelse... dom bara svek...

Hon lyssnade på musiken högt så högt så inget kunde nå henne, örat nära nära högtalaren, sprängde hennes trumhinna med den underbara musiken som inte lät någon komma åt henne, dröm dig bort, lyssna på Robert Smiths röst, dröm dig bort, lyssna på Front 242, dröm dig bort till landet där ingen kommer åt dig!

Ät dina tabletter flicka lilla, låt dig få känslan att dö bort från allt, låt dig sen uppleva mardrömmen på södersjukhuset med läkarna som tvingar dig att spy, låt dig uppleva mardrömmen då din far är arg för han ska jobba imorgon och inte har tid med detta barnsliga upptåg, håll i toaletten och spy upp dina inälvor,dröm om en framtid som inte tycks finnas....

Vakna upp ett par år efter på en toalett på en krog, inse hur ditt hjärta slår dubbla slag, känn hur din kropp lyfts upp av varje hjärtetag, känn hur du måste hålla i dig i handfatet på din stamkrog för att kunna sitta rakt på toaletten, känn hur du än en gång spyr men denna gång pga att din hals är förlamad av kokainet som flödar i ditt blod...sen på linan som ligger uppe på toaletten, känn i hela din kropp att det är för mycket och för starkt att du kan dö av det men skit i det just då... för egentligen så skiter du i allt, du bryr dig inte om du dör eller lever egentligen du vill bara bort från livet likaså du ville då du var fjorton år gammal och strandade på SöS...

Ta din lina, spy efteråt, gå ut och låt din blick svepa över lokalen, skratta åt dina vänner som kommer och möter dig, kramar dig, säger att dom älskar dig, krama dom skratta med dom, torka dig om näsan åk vidare till nästa ställe där du var otrogen mot den man du verkligen älskade ta den toaletten med flit lägg upp ännu en lina på toaletten och ta den, kolla på din vackra vän som skrattar bredvid, se på henne se henne ta en lina kokain låt henne försvinna in i sitt eget...

Din telefon ringer, du skiter egentligen i vem som ringer du vill inte svara, du skiter i allt, du mantrar för dig själv att det här är bra, du är vacker, du är inne, du känner många människor, du är en bra person...

Sätt dig i taxin med en man som bjuder på allt, han är snäll...han har kokain..kör runt i bilen, spänn inte fast dig för du vill egentligen dö men vågar inte göra det själv ...

Men du vill egentligen inte dö, du vill bara komma på rätsida på ditt liv, få stopp på alla galenskaper som du enbart glömmer då du står där påtänd och dansar till hård techno på ett stort dansgolv med folk runtomkring dig som kallar sig dina vänner.... när du låter din själ försvinna in i dj:ns skivor, flyta på ovan du rör dig du kan inte stå still musiken är fortfarnade ditt liv, din livboj...

Du bestämmer dig någonstns att du vill åka hem, hem till din säng, till ditt sk liv där allt är som det alltid varit...du har ett jobb att sköta du har ett liv att sköta...du känner att du har ett uppslag till en dagbok att skriva men du ser endå till att du har din räddning med dig ifall att det skulle vara för hårt att landa nu...

Du måste ge upp stora flickan, du måste ner till den lilla flickan igen, göra det den lilla flickan ville göra men inte kunde, den lilla flickan ville inte bli en stor flicka som gör som du gör, den lilla flickan ville bli någonting mer än det du blivit...

Men det är så svårt att resa sig nu då det innebär att du måste lägga av med allt som egentligen håller dig uppe, livet måste för dig försvinna om du nu ska kunna komma upp och bli den du en gång ville bli... tvinga dig själv upp ur det du en gång försatt dig i... men hon vill inte ännu... hon vill verkligen inte ännu...


Om författaren

Författare:
Sofie Floryd

Om artikeln

Publicerad: 24 okt 2004 16:48

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: