Överdos!

Fast buskar, granar och dansande "kids" var allt i sikte.


Ingen tycktes reagera. Talade han till mig? Hur mådde han egentligen? Shit! Jag kände mig själv lite skruvad. Hade ju käkat lite syra förut... Talade han till mig? Ser han inte svettig ut? Känslan i maggropen ökade för varje sekund. Ser han inte lite väl på röken ut, tänkte jag inom mig. Jag kände nervositeten och tankarna komma. Denna vackra äventyrslystna maffiossnubbe likt typ Banderas och Deans korsade avkomma.

- Geee miiiig fjärrkooooontrolllllen, sa han återigen än mer dimmigt sluddrande.

"Maffioso" var cirka fyra meter från mig nu. Några små buskar i vägen bara. Jag tog några raska kliv i instinkt fram snabbt mot honom. Herregud, ser ut som han faller! Ingen som reagerar? Psykedeliska färgglada dansande i alla åldrar runt omkring. Herregud?! Är det ingen som märker något? Som i slowotion. Musikens bas dunkade omkring, dränkte känslor och allt rörde sig fram och tillbaka. I ultrarapid. En hektisk dans. Ahh, han faller. Överdos. ÖVERDOS. ÖVERDOS! Han faller ihop!

Tidigare på dagen hade denna unga starka och vilda maffioso-galenpanna berättat om hur han käkat/konsumerat alkohol, rohypnol, magiska svampar, LSD, microdots, amfetamin, MDMA, cannabis och lite annat "smått och gott" för cirka 3000 kronor. Det värsta var nog Rohypnolen, fast det visste vi inte då. Verkar som att vissa människor inte inser att för mycket konsumering av droger, och speciellt vid ett och samma tillfälle inte är så bra.

Min fot har nog aldrig varit så snabb som när den landade i backen likt en hektisk dans för att komma ifatt döden. Jag ryckte tag i "Maffiosos" kropp innan han föll i backen och försökte hålla spjärn. Han var cirka 15 cm längre och 20 kilo tyngre än mig.

Hans ögon hade slocknat. Och hans medvetande så snabbt drivit iväg. Så snabbt! Så snabbt! Desperat förtvivlat förde jag tillbaka hans ögonlock med tummen, fast ingen reaktion någonstans. Lost in space! Hans medvetande hade lämnat inom några få sekunder. Jag kände instinkten inom mig. Man skall alltid lita till första starka känslan som kommer i hjärtat, har jag fått lära mig. Det sägs att det är vår instinkt. Och aldrig hade jag väl kännt det så starkt som nu. Nu gällde det livet! Han ryckte till i spasmer i min famn. Otroligt turbulent. Shit så tung han var!

- Han måste till sjukhuset, skrek jag till alla trippande och av dansen berusade.

Har ni någonsin försökt på kalla uppmärksamhet brevid stora dunkande högtalare så anar ni att det kan ha varit litet knepigt. Fast ibland blir vi människor som Hulken och finner oanade styrkor. Tryckte vi ner fingrarna i hans hals för få honom spy? Jag minns inte i röran faktiskt.

Men tack vare ett snabbt ihopsatt trippat team lyckades vi fixa fram iskallt vatten som vi kastade i "Maffiosos" ansikte. Med samma kraft som vattnet slängdes på hans allt mer bleka ansikte var det som om medvetandet med kylan för ett ögonblick slängdes in i hans kropp.

- Öhhh, brölade han till av det kylkalla vattnet och för knappt en sekund återfick hans ögon ett fokus. Men det förstår ju vilken lekman som helst att ett fokus som varar i max en sekund inte är den bästa av signaler. Snarare ett varningstecken som heter duga.

Jag ryckte till i hans hår. Tryckte in fingrarna i de brunkrull-lockiga hårtesterna och greppade ett järngrepp då han plötsligt blev alldeles stel och höll på glida ur mitt famn. Jag ryckte om och om igen tag i hans hår, slängde vatten och ryckte, slängde vatten och allt i vår makt.

- Kom igen! Kom igen! Kom tillbaka, skrek jag i deperation för vi kände hur tiden höll på rinna iväg.

Festen som var belägen på den cirka kvadratkilometer stora ön fortgick utan att så många förstod vad som skedde. Kanske ett femtiotal dansande människor på klippavsatser bland tallar och buskar.

Ett problem i Sverige till följ av kriget mot droger är att många inte vågar rapportera överdoser till myndigheterna av rädsla för att bli övervakade och registrerade. Det var bla ett mycket uppmärsammat fall i Slussen/-Stockholm härom året som verkar vara toppen på ett isberg. Sverige som har tre gånger högre dödlighet än Holland måste inse att den repressiva narkotikapolitiken nått vägs ände.Och att konsekvenser av ett moraliskt korståg skapar en icke kommunikativ atmosfär. Där rädsla om bestraffning är a och o.

Och likadant var det nu. Alla var rädda för att bli registrerade och ingen ville följa med på båten mot fastlandet och den väntande ambulansen. Jag kunde se feta dödsrubriker framför mig :KNARKKEVIN I KNARKKAOS…SVAMPKEVIN I ÖVERDOSDRAMA. Min fantasi skenade.

"Maffiosos" spasmer fortsatte om vart annat. Han var så otroligt tung och vi fick kämpa för att få honom över relingen på en vid sidan av ön förtöjd mini-båt.

Alla tittade på varandra plikttroget. Ville ingen lämna festen för att åka båt och ambulans? Sekunderna tickade iväg och alla såg nervösa och svettiga ut.
- Jag gör det, sa jag och hoppade in i båten.
Vi puttrade snabbt fram längs den blå vidsträckta vattenmassan. Jag och kapten, mot fastlandet samtidigt vi försöke hålla snubben vid liv.

Ambulansen stod och väntade. Min nyfunna väns fickor var fulla av Rohypnolpiller. En av de mest oberäkneliga drogerna som finns. Lita på mig. Jag vet. Man blir helt uppskruvad i hjärnan och får ofta blackouts. Men det visste jag inte då.

Jag tömde ut hans piller innan ambulansen kom. Du har fått nog, tänkte jag.

Hade du kommit lite lite senare hade vi inte kunnat rädda honom, sa sköterskan lite senare. Jag var helt omskakad av all uppstådelse och skrev en liten lapp till "maffison" om vad som hänt då jag inte orkade vänta till sist. Ja, det gick bra på sjukhuset. Man tjallade inte till polisen och min vän återfick medvetandet efter många magpumpningar.

Klockan var mitt på dagen. Jag gick ut från sjukhuset och var helt omtumlad av allt som skett då jag sträckte ner handen i min ficka. En två Rohypnolpiller hittade jag där till min förvåning. Man blir lite flummig hade någon sagt. Just det, var ju någon som hade gett mig dem. Jaha, kanske som röka en joint, tänkte jag och petade i förvirringen i mig dessa "pills". Sen gick jag och satte mig på en runk-bio.

Ridå!

TOTAL BLACKOUT! Totalt svart.

Jag vaknar upp i min lya, i sängen - skrikandes i panik samtidigt som några vänner rusar in genom dörren.
- Kevin! Hur är det?
Då insåg jag at Rohypnol mer än någonting annat är en rysk roulett med hjärnan.

Varning! Vad du än gör - ta inte Rohypnol. Det är jävligt farligt och en oberäknelig drog som gör dig avtrubbad, kall och får dig tappa minnet. Totala blackouter är mycket vanliga.

Läs mer:
Länk: ravesafe.org

Och ta inte ditt liv genom att dammsuga i dig knark. Du vann mot miljontals spermier och jag är övertygad om att det är någonting speciellt med ditt liv. Chill.

Av Kevin Zaar 06 aug 2004 18:50