Min kompis är mensvampyr!

"Akim" hade sagt att han var säker på sin sak. Maria hade mens nu. Det visste han. Sex var inte på tal. Skulle aldrig komma på frågan. En fobi är en fobi. Ja, tydligen är min kompis mensofob.

- Nej, nej, sa hon säker på sin sak, hon visste att det var lungt och hon var ju så våt och kåt. Hon kände ju SIN kropp. Det kändes lungt. Ingen fara. Snälla rara.

Och hon visste så väl hur hon skulle locka katten till musen. En kvinnas list och kåthet är inte att förringa. Krama, krama, övertala, smeka, kyssas, kramas bara. Det var mitt i natten och kolmörkt ute fast stämningen var på topp i sänghalmen. En lång rad olika positioner testades. "Akim" var riktigt i gasen.

Ja, "Maria" visste så väl hur hon skulle tända gnistan. Under, bakom, över, i och utanpå. Det var mörkt i rummet. Klämma, klämma, krama, krama, slicka, slicka. Sängens juckande mot väggen hördes allt snabbare.

Tjoballaboom...

Akten var över och "Akim" trevade bort genom det dunkla sovrummet in på toa.

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhh, skrek han förskräckt i chock och blodig om munnen…

"Maria" berättade entiuastiskt:
- Likt en en mensvampyr, sa jag och skrattade.

Ridå!

Vad lustigt tänkte jag då "Maria" avslöjade denna dolda fobi. Hur många straighta killar måste det inte finnas som är mensofober och har blodskräck?

Ja, jag menar ju inte att äta blodpudding i skolan för det är ju blod från en gris i en schysst halvmåneförpackning, så det e ju inte så farligt.

Hallå grabbar?! Kan ni käka blodpudding, så kom inte och säg att ni har mensfobi. För hur kan det gå ihop? Många snubbar är rädda för lite blod om dem knullar men kan käka blodpudding. Beats me. Det är ju faktiskt bara i våra hjärnor som fobierna uppstår. Eller? Vågar du ta på en annan mans sperma?

Jag kom och tänka på folks fobier för blod och andra kroppsvätskor som, sperma och urin. Tydligen finns det flera urtida kulturer där man dricker sin morgonurin som en del av en ritual.
- Usch, vad hemskt. Hur kan han skriva sånt, tänker kanske Inger Segelström eller moralpolisen. Men i Kina äter dem hundar och i Sverige går vi ut med dem i parken i 20 graders kyla och snöstorm klockan sju på morgonen innan jobbet.

Olika perspektiv. Du bestämmer om du vill döma. För tänk om vår generella oförmåga som människor att vara totalt öppetsinnade hindrar oss från våra viktigaste erfarenheter och insikter? Tänk om exempelvis urin-terapi skulle kunna hela sjukdomstillstånd? När hörde ni om urinterapi senast? Tänk om det finns insikter och sanningar som ännu inte nått det allmäna medvetandet? Vågar du vara totalt fri i ditt sinne? För er som förstår eller anar att livet är fullt av olika erfarenheter och insikter kan jag vidare berätta:

Jag var i New Delhi, en bauta stor stad i Indien som faktiskt är större än London med runt 20 miljoner ! människor plus alla miljontals apor, kor och elefanter. Ett hett och levande asiatiskt London där halva stan e byggd av Engelsmännen, likt en gigantisk myrstack som myllrar av dofter, passion, färger, kor, elefanter och apor.

Jag hade varit i norra Indiens och en av världens fattigaste delar, Bodghaya och filmat Dalai Lama på Kalachakra - en stor fredsmanifestation. Han hade pratat om förståelse och acceptans över alla gränser. Barn med stora bruna ögon som sov och bodde på gatan hade varit en konstant syn under dessa dagar och jag var helt mör av all "first hand upplevd" äkta misär och smärta.

Några timmar innan planet skulle gå tillbaka mot Europa gick jag förbi en stor Engelsk bokhandel. Väl där inne fick jag syn på en bok nedsatt i pris som handlade om...

...urinterapi...

Hmmm, tänkte jag. Det verkar intressant. Måste undersökas.
Tydligen hade en av Indiens förra premiärministrar, numera avlidne 1896-1995 Morarji Desai sjungit urinterapins lovsång. Populärt kallat: "Morarji Cola". Han dog 99 år gammal och många ansåg att hans vitala hälsa och longivitet berodde på urinterapin.

"För nästan hela 1900-talet, utanför allmänhetens kännedom har läkare bevisat att vår urin är en enorm källa med vitala födoämnen, vitaminer, hormoner, enzymer och nödvändiga antikroppar som inte kan återskapas på annat håll.

De använder urin för att hela cancer, hjärtproblem, allergier, diabetes, astma, infertilitet, infektioner och skador — ändå blir vi lärda att urin är en restprodukt.

Skillnaden mellan en medicinska sanningen och den publika informationen är löjeväckande och denna nyhetsartikel du just nu läst kan betyda skillnaden mellan liv och död för dina nära och kära."

Martha Christy, författare.

I Indien kallas urinterapi för Shivambu.

Läs mer:
Länk: shirleys-wellness-cafe.com
Länk: all-natural.com
Länk: biomedx.com

Om du är urinofob, dvs har urinfobi läs här mycket intressant:
Länk: panphobia.com

Shivambu Shastra:
- Healing with Urine Therapy -
The ancient Ayurvedic practice of urine therapy is undergoing a resurgence, as its myriad health benefits are being explored by scientists, health practitioners and the general public.

Läs mer:
Länk: nexusmagazine.com

Jag betalade några kronor för boken och tyckte det var ett helt nytt spännande område att sätta tänderna i. Glad i hågen gick jag ut i den myllrande staden. Folk överallt tittade på mig, försökte få min uppmärksamhet. Då mitt hår var klippt i ett mohikankross färgat pappegoj-grönt och cyan blått kände jag mig sos en superstar. Innan jag drog till Indien tänkte jag: "Vad kan jag göra för att effektförhöja mitt äventyr, upplevelse och tripp till Indien som dokumentärfilmare?"

Och mycket riktigt. Jag kunde lika gärna varit en utomjording. Alla ville titta på mig, stirra på mig, sitta nära mig och applådera när dem såg mig. En mycket typisk Kevin biZaar upplevelse. I Indien är det inte, som i väst, oartigt att stirra utan en helt normal grej. Mycket annorlunda erfarenhet.

Uppmärksamheten var stundvis omtumlande och märklig. Frisyren funkade som ett arbetsredskap och hjälpte mig definitivt att närma mig människor. Fast nu efter fem veckors konstant popstjärneuppmärksamhet började det bli mycket. Jag försökte dölja håret under en keps och flydde in i en angränsande bokhandel tvärs över gatan. Där går jag runt på måfå och hör plötsligt en man säga:
- Do you have a book on urintherapy?
- Va, det var inte sant, tänkte jag och tyckte detta var ett märklig sammanträffande. En underlig synkronitet.

"Meningsfulla sammanträffanden" har vi väl litet till mans varit med om. Är de uttryck för en betydelsefull men hittills okänd naturlag? Står som rubrik på en artikel i Sökaren.

Enligt Ljung är synkronitet icke-kausala sammanhang i naturen, och med begreppet synkronicitet ville han förklara dem.

Jung hade observerat märkliga sammanträffanden av besläktade inre psykiska och yttre händelser, vilka inte hade något orsakssamband. Ofta citerad är följande tilldragelse: En ung kvinnlig patient berättade om en dröm hon haft i vilken hon fått en gyllene skarabé. När hon omtalade drömmen för Jung, kom en insekt och flög mot fönsterrutan. Jung öppnade fönstret och fångade insekten, när den flög in i rummet. Den visade sig vara den insekt som på de breddgraderna mest påminner om den gyllene skarabén, nämligen den vanliga skalbaggen cetonia aurata, vilken tvärtemot sina vanor tydligen haft en instinkt att flyga in i ett mörkt rum just i det ögonblicket.

Med den händelsen har Jung ofta illustrerat fenomenet synkronicitet. Han definierar synkronicitet som "det samtidiga inträffandet av två meningsfullt förbundna händelser som inte har något orsakssamband med varandra" eller alternativt "ett sammanträffande i tiden av två eller flera händelser utan orsakssamband med varandra vilka har samma eller liknande innebörd".

Läs mer:
Länk: sokaren.se

Hur som helst så fick jag viktig ytterligare information om urin från denna man. Vad detta leder till vet jag ej.

Men hur som helst tillbaka till den berättelsen om min vän som är mensofob. Samma dag som jag fick höra om att killar har mensfobi var jag ute med min galna bisexuella partyfreakpolare. Plötsligt vräker han ur sig:
- Åh, jag älskar när en kvinna har mens.
Jag hajade till, tittade på honom. Vart ville han komma?
- Vad menar du, sa jag trevande.
Han tittar på mig och log sitt bredaste leende.
- Åh, det är då dem är som mest passionerade, vilda, djuriska och galna. Och fulla med saft. Åhhh, de är så underbara.
- Uhum, sa jag lite fascinerat och tänkte till.
- Så du dricker deras blod, sa jag än mer förvånat och fascinerat samtidigt.
- YEPP, ha ha ha. Han skrattade avspänt och varmt.
Jag tittade generat kort ner i marken innan jag vågade möta hans säkra blick igen.
- Jag är mensvampyr!
- Wow, sa jag begeistrat och förvånat. Två motsatta menshistorier inom loppet av 24 timmar. Och ordet mensvampyr återkommande. Snacka om skum magisk kinky synkronicitet.

Ja, han skämdes verkligen inte. Skall väl tilläggas att han inte är svensk. Tydligen var det exta spännande i sänghalmen under mensperioden. Extra krafter i omlopp? Vad vet jag. Mens är inte mitt starkaste kroppsvätskeområde. Och du dömer väl nu inte? Tänk på blodpuddingen i skolan.

Är du mensofob eller mensvampyr?

En häxa jag känner dricker sin egen mens i rituellt syfte. Och du, tänk på blodpuddingen!

Skriv till Sourzes sexterapeut Åsa och berätta om din mensofobi eller om självupplevda mensvampyr upplevelser.

Av Kevin Zaar 02 aug 2004 10:23