Var jag "torsk" då?

Efter många år kan jag lätta mitt hjärta och ställa frågan till Sourzes expertpanel.

Med stor spänning anlöpte vi Havanna på Cuba. På den tiden var det Fulgencio Batista som var chef för amerikanarnas nöjesfält, som bekant kom Fidel Castro och stängde hela härligheten. Efter lång tid, på väg från Malmö till New Orleans, utan möjlighet att slösa mynt på kvinnor, vin och sång hade vi välfylld plånbok. Mellan 15-17 hade vi tid till besök i city, inköp av vita smokingkavajer, var ett måste, inför kvällens baccana’lia. Efter "Stella Polaris" middag, var det natts. Indränkta i "Floridavatten" luktade vi som "Franska luder" enligt Sven. En charaba’ng anropades och i den varma natten färdades vi mot toppen, med utsikt över hela staden, där lyxrestaurangerna var belägna. I ett palats med casino, bar, restaurang med varieté här avnjöts etablissemangets femrättersmeny, med tillhörande viner.

Cigarrer vid namn "Partagas" höjde stämningen, vid besöket i baren. Här serverades cubarom äldre än oss själva, i olika sorts drinkar. Sockerrörs pinnar fanns på borden. Nu var det dags att titta runt på övriga gäster. Ett par undersköna damer en bit bort, verkade ensamma och troligen intresserade att höra lite historier om vårt kalla fosterland. Sagt och gjort, bartendern ordnade så de kom över till vårt bord. De beställde drinkar, dubbelt så dyra, som våra. Sven som talar alla levande och döda språk, efter ett antal drinkar frågade om det fanns möjlighet att ordna
ett "chambre séparée".

En taxi förde oss till ett hotell med entréhall, som påminde om Sixtinska kapellet, i storlek. Inga problem med inloggning, flickorna hittade sviten omedelbart. I korridoren satt en sysslolös kypare.
- Jag hatar folk som sitter och slöar under arbetstid, sade Sven och satte fart på mannen.
Här skulle hämtas ostron, hummer, toast Melba. Pärlande drycker. Till sviten hörde terass och här serverades allt som skulle höja stämningen. Damerna frågade på ett diskret sätt, om de skulle stanna hela natten, då blev det övertid.
Sven klarade förhandlingarna med sedvanlig elegans. Efter det att vår tjänande broder lagat kaffe på pumpa, serverat cognac och likörer. Satt fram en groggbuffé, fick han, rikligt belönad, ledigt.

Nu började excesserna. Den kvinna, som valt ut mig till kavaljer blev vackrare och naknare ju längre natten led.
För första gången såg mina perversiteter månens ljus. Jag envisades med att dricka champagne ur hennes sko. Vad kallas detta på fackspråk?

Nu skall i ärligheten namn erkännas, efter det att vi parvis dragit oss tillbaka till sovrummen, är det lite minnesluckor. Jag väcktes med frukost på rummet. Flickorna var försvunna.
- Hur mår du?, frågade jag Sven.
- Jag skakar i hela kroppen, det är bara i huvudet det står rent stilla, blev svaret.

Återkomna till båten och åter i jobb, tillfrågades vi av en kamrat från sydligare breddgrader hur kvällen varit. Vi berättade.
- Hur mycket betalade ni flickorna?, frågade han.
- 25 dollar var.
- Mamma Mia, hemma hos mig, kunde ni pippat en hel by för dom pengarna.

Av Lennart Ekman 11 jul 2004 22:11