Bisexuella brajande beduiner

Detta var inte för så länge sedan, men känns likväl som för en evighet sedan. Norra Europa var snöfyllt och kylan var deprimerande, fuktig och hade kraftfullt påverkat mitt psyke.

Min nyfunna vän, vi kan kalla henne Gloria, hade erbjudit mig att åka med henne och en brud gratis till en technofestival i Sahara. Hon vet hur fattigt vi konstnärer har det och hade erbjudit sig stå för kost, logi och resa. Ett erbjudande som jag bara inte kunde motstå.

Ni som vet hur illa behandlade elektroniskt musikintresserade blir i Sverige av rave-polis, press o pöbel vet säkert också att vi som har denna hobby ofta måste åka till andra länder för att få kunna dansa med likasinnade free-spirits. Fast så långt som till Afrika och Sahara hade jag aldrig trott det skulle bli.

Visste ni att Ravekomissionens repressiva snutar i media stolt beskrivit hur man förföljer samt smygfilmar svenska ungdomar som åker till den politiska musikmanifestationen Loveparade? Inte bara exempelvis i smyg på tåget utan även i smyg i - Berlin!

Har inte svenska polisen skyldighet att följa lagen om åsiktsregistrering?! Detta är ett av de värsta övergrepp Svenska Staten gör sig skyldig till i sitt moraliska korståg mot de icke normala. De utanför normen. Filmar ungdomar som vill dansa! Skäms!

Svenska polisen/Staten med såväl tidigare erfarenhet av Baseballligan poliser som kidnappade och misshandlade bögar/knarkare samt statens lobotomering av 60,000 svenskar så sent som till 1976 har kanske inte lärt av historien.

Kanske dags att se sig själva i spegeln för att inte upprepa misstagen från förr.

Detta tillsammans med andra fakta om hur elektronisk dans o musikintresserade i dagens Sverige behandlas ger en brun repressiv känsla och en förståelig bakgrund till att Sverige upplever sin största emigreringsvåg någonsin! Framför allt av starka, arbetsföra, individuella ungdomar med stora visioner. Folk som vill lämna bymentaliteten bakom sig. Ja, faktiskt den som genomsyrar även Stockholm.
Ja, faktiskt större i antal än under den tidigare utvandrarperioden. Det här är en bomb som bara kan växa.
Inget bra betyg för regeringen när Svenskarna röstar med fötterna.

Vad kan då detta bero på?

Kanske kan detta bero på saker som:

1. Ravekommissionens hemliga lista
Ja, jag har sett den. Kände ni till den? Förmodligen inte! Chockerande läsning! Allt från för euforiskt inspirerande oregelbundna rörelsemönster med kroppen på dansgolvet, till tuggummituggande eller att du skulle råka slicka dig om läppen kan i dagens Sverige vara nog för att farbror blå, dig på ryggen skall knacka på. Och du till finkan över natten får gå.

Inte så underligt att många inte finner ett nöje längre i att röra sina små lurviga. Vem vill bli satt i häkte för en sån sak?! Vem vill bli utslängd från krogen för att han sett för glad ut? Vad skapar detta för typ av mentalitet?

2. Du kan få sparken om någon på jobbet hör dig tala om att du varit på en trance/technofest. Jag har skrivit om detta tidigare och det är lika chockerande fortfarande. Hände en vän till mig, som i dag bor i ett friare land med större acceptans.

3. Socialminister Engqvist föreslog för något år sedan att barer/klubbar typ skulle stänga redan 01:00 - för att folk som går ut senare har ett "suspekt beteende".

Dessa få exempel visar enbart på toppen av ett isberg vad det gäller statlig samt samhälleig/folklig repression som gör det svårt att leva för många människor i dagens Sverige.

Och nu skulle jag bort! Nu bar det av till en annan kontinent. Afrika och Sahara. Jag såg palmer inom mig trots att snöstormen virvlade omkring i en vinterdans, då jag låste fast cykeln. Klockan var 12 på dagen då jag ringde på hos Gloria. Jag hade lärt känna henne en kort tid innan och genast blivit fascinerad av henne. Hon kändes som en mycket kraftfull kvinna eller kanske skulle jag säga individ.

Hon kändes som ett neutrum, som en shamansk indian, som en
ADHD-speedo-personality inte av denna värld. Ett tag var jag övertygad om att hon var transa, dvs tills jag fick se "muffetussen" med egna ögon. då hon urinerade ogenerat framför bilen på huk.

- Hej Kevin, kom in, sa Gloria

Jag klev in i lyan. Hon var mitt uppe i städtagen och rusade omkring som en stormvind. Som en blandning av Mary Poppins, Dame Edna och en shaman. Ja, faktiskt, så...
Och om ADHD var någon slags term för något så var det just detta.

Vi skulle åka samma eftermiddag och Karin ringde om och om igen och frågade var vi var. Ja, det var den andra fattiga personen som kunde åka med gratis i bilen. Tydligen så hade Karin precis börjat med en kur metadon. En del anser att man oftast går från ett heroinbegär till ett metadon-beroende. Många anser att Metadon enbart är ett sätt för läkemedelsjättarna transformera heroinbehovet till ett metadonbehov. Samtidigt som de blir rika på kuppen.

Filmen Trainspottings cold turkeybilder gjorde ett bestående intryck på många. De bilderna poppade upp inom mig med Karin i luren och Gloria stressande runt i lägenheten. Packandes och packades. Plötsligt insåg jag att min tur genom Europa skulle bestå i att sitta instäng i en bil med ADHD-Gloria och Metadon-karin. Hade jag någonting att oroa mig för, tänkte jag. Ah, det ordnar sig säkert.

Gloria gjorde i ordning stora portioner med käk ute i köket. Vi skulle åka klockan 14:00 ungefär. Vad skönt, tänkte jag ivrig att komma i tid till festivalen som skulle börja vilken dag som helst, dvs ända nere i Sahara. Hon verkade trots allt rätt schysst, tänkte jag.
- Jag går bara ner till bilen med lite saker, sa Gloria och försvann.

Det vill säga Försvann! Hon var borta hela dagen, kvällen och natten. Karin ringde flera gånger i uppstressat läge och undrade vad som händer. Naturligtvis blev jag orolig, strandsatt i hennes lya med en kissemiss, shit, var e kattmaten? Vart e hon? Vem kan jag ringa? Ingen? Vänta...

På morgonen kom Gloria tillbaka. Inrusandes som en sommarvind färdig att smeka och blåsa bort alla bekymmer. Bad inte om ursäkt eller så för att hon inte hört av sig.
Jag träffade min rendez-vouz, min liebling. Han skulle dra utomlands och jag bara var tvungen möta honom, sa Gloria. Du hade ju tillgång till nyckel, sa hon till min förvåning. Ja, någon nyckel hade jag ju aldrig sett och hon kunde ju ha ringt, tänkte jag.

Snabbt förflöt även denna dag och Karin ringde åter igen och undrade var vi var. Gloria var minutiös i sina ökenfärdsförberedelser. Allt som eventuellt skulle kunna tänkas gå på tok skulle vara förberett för! Det började kännas allt mer som en Ghostbusters-expedition när bilen fylldes med allt från truckförarradios, till elektroniska borrmaskiner och allsköns arsenal.

Två och en halv dags försenade är vi nu tänkte jag då Metadon-Karin satt sig i baksätet och vi äntligen var på väg. Oh, vilken resa det skulle bli.

Detta var del 1. Del 2 kommer snart.

Av Kevin Zaar 09 jul 2004 11:14