Missed abortion

Bestäm inte åt mig att er närvaro, era tröstande ord skulle vara en hemsk påminnelse. Det finns ingenting som kan göra mig så glömsk att jag inte längre minns varför jag är ledsen, varför tomheten bränner.

Bestäm inte åt mig att det blir bäst med tystnad. Att det gör minst ont då. Lita till min vädjan att genom orden, för en liten stund, levandegöra det som nu är dött. Genom bekräftelsen känner jag mig nära den jag förlorat. Den var viktig och den fanns. Ta inte det ifrån mig.

Låt inte er egna rädsla för att sorgen och smärtan även kan drabba er göra er till en feg medmänniska. Låt inte rädslan förvrida er till fega ynkryggar som vänder bort blicken för att undvika sorgen i min. En kram, en skriven hälsning, ett ord av bekräftelse, timslånga ältanden.

Låt mig avgöra vad som gör ont i min egen sorg.

Av Kia Karlsen 13 maj 2004 14:12