Jag vet nästan inget om det som är bra

Nej...
Jag tror inte att det är rätt att skylla på min hora till morsa för att allt blev som det blev. Jag tror inte att de heller är rätt att skylla på Ulrika på soc för att jag hamnade i en särfamilj. Jag tror inte att jag borde va besviken på min skola för att de inte gjorde något.
Jag tycker inte att det är rätt att skylla på "systemet" för att det gick så snett.

Men jag tror att om jag inte hade haft de människorna runt omkring mej som jag har så hade jag inte levt nu!

Ok...
Dålig start... men det ska bli en jävla bra fortsättning.

På grund av allt... så kan jag inte tycka om höstar.
Hösten är en enda lång jävla minnesstund. Jag kan inte lyssna på en massa musik, som för alltid är förstörd. Jag kan inte se det vackra i vintern, hur snön glitrar. För i mitt huvud ser jag hela tiden bilden av röda blodspår i det vita.

Men det ska bli bättre. Det är bättre.

Men idag hände det en grej... En grej... Ja, javlur. Och pågrund av det så började jag tänka. Oh Shit, vad håller jag på med? Jag tror ingenting längre. Jag vet ingenting.
Jag vet inget om världen. Jag vet hur man skaffar fram knark. Jag vet hur det känns att sjunka riktigt lågt. Att landa på botten. Jag vet hur det känns att riva murar och visa sin själ för allmänheten. Jag vet hur det känns att va totalt ensam. Att inte vara någonting. Jag vet hur det känns att bara dra och se vad som händer. Jag vet hur det känns att tigga - att inte ha ett hem. Jag vet hur det känns att älska något man hatar, men älska det så mycket att man behöver det. Jag vet hur det är att se att man sviker männiksor som verkligen bryr sej och jag hatar den känslan.

Jag vet så mycket om baksidan, om otrohet, falska männikskor, hur man slåss, hur man är taskig, hur man snor, tattar och bara är förjävlig. Men jag vet nästan inget om det som är bra! Om att vara lycklig. Att bara ha kul utan några jävla tillsatser. Äkta känslor. Inte indränkta i en jävla dimma av shit!


JAG VET INGENTING. JAG ÄR INGET!

Jag hoppas att bilderna i mitt huvud försvinner snart. Jag vet att dom kommer att göra det... någon gång. Jag kommer aldrig att glömma men det kommer nog gå bättre. Det måste gå bättre snart.

Livet DET RIKTIGA LIVET måste börja...


Tack

Av Jenny Cameltoe 14 okt 2003 19:34