Häxjakt på de psykiskt sjuka

Det pågår en häxjakt på "psykiskt sjuka" alternativ på allmänpsykiatrin Man blandar här ihop
rättspsykiatrin, missbrukarevården och allmänpsykiatrin.

De allvarliga psykiskt sjuka har ett enda tveksamt privilegium: att vara utsatta och marginaliserade och nu skall de till och med utpekas och jagas. Om man skall tro Gunnar Kullgren professor i rättspsykiatri och medlem i Socialstyrelsens vetenskapliga råd "dör varje år 110 personer på grund av våld. I tio procent av fallen är förövaren en svårt psykiskt sjuk person...".

Om man skall tro annan källa på DN igår Martin Grann är det 22,2 procent av hundra incidenter per år där förövarna bedöms som allvarlig psykiskt sjuka. I sammanhanget är skillnaden mellan 10 och 22 procent av hundra, rätt obetydligt kan jag tycka. Trots att mentalpatienten sedan 1982-83 och till dagens dato har drabbats av nedläggningen av Den Stora Institutionen, av sektoriseringens procedur, av psykreformen, av nedskärningar och omorganisationer förefaller som de under de sista 15 åren inte ha ökat
sin andel i brottsstatistiken. Det är tydligen farligare att ingå ett samboförhållande i synnerhet för kvinnorna än att relatera sig till en psykiskt sjuk person.

Om man får tro Sture Hallberg utredare på Lanstingsförbundet var "psykiatrins del av den totala
kostnaden för all sjukvård i landet 1991, 12 procent och 2001, 11 procent". Således verkar frågan om resurser inte utgöra hela sanningen heller. I alla fall inte i pengar räknat eller i mätt i "kvantitativa" mått. Skall man diskutera frågan om resurser måste man ta hänsyn till både kvalitativa och kvantitativa nivåer. Det förefaller som vi här har att göra med frågor rörande inställning, inriktning och vilja att stödja de här personerna i öppenvård vilket ställer mycket större krav än att hålla de instängda på något sjukhus.

Tittar man på konsumtionen av psykofarmaka är den oförändrat men om vi skulle tro vissa debattörer är vad
som behövs utöver flera slutenvårdsplatser, medicinering. Psykiatriska vårdarbetare idiotförklaras: man gör inte längre bedömningar, man medicinerar inte, man använder sig inte av de förträffliga behandlingsmetoder som finns tillgängliga och så vidare. Man talar om behovet av att ha tvångsvård i öppenvården. Denna möjlighet finns redan idag i lagstiftningen men även personer som borde vara insatta i sådant läkare förefaller inte veta om det.

En relevant faktor när det handlar om brott begångna av psykiskt sjuka personer är missbruk. En stor andel av de psykiskt sjuka som begår brott har en missbruksproblematik. Men hittills har man enbart skjutit mot
allmänpsykiatrin. Dr Heilig, massmedias nye guru, som ej är verksam i allmänpsykiatri utan inom missbrukarevården, lyckas ständigt ha åsikter om allmänpsykiatrin, men inte om missbrukarvården. Rättspsykiatrin verkar vara i behov av vårdplatser och har helt enkelt havererat, men Professor Levander som till och med själv missbedömde 35-åringen skjuter ändå gärna mot allmänpsykiatrin.

Allmänpsykiatrin har många fel men de är av en annan sort och kaliber än som diskuteras för närvarande. Mot bakgrund av den aktuella hysterin, vad skall man göra utom att huka sig? Det förstår väl var och en, att det inte är speciellt roligt att leva i en av de rikaste länderna i världen med kanske den högsta genomsnittliga utbildningsnivån bland västländerna och bevittna så makalöst primitiva reaktioner.

Av Filipe Costa 01 okt 2003 17:51