Politiker bland molnen

I och för sig gäller artikeln även politik utanför våra gränser, men jag väljer att diskutera Sveriges. Bland annat för att vi nu står inför EMU-val och "ja-nej"-frågan blossar upp mer och mer.

Jag tycker jag ser ett mönster att, sedan början av 1990-talet, politikens makt har eskalerat med stormsteg. Skatter höjs, bidrag sänks, riksdagsledamöter försvinner och byts ut mot nya. Men regeringen är i stort sett oförändrad. Där sitter Socialdemokraterna, med statsminister Göran Persson i tronen, och sätter upp nya lagförslag, leker med makten och låter regeringsmedlemmarna härja fritt med statens pengar, utan att det händer dem något. För "det ska ju inte hända igen, säger Persson. "Det lovar de ju själva." Och vi ska väl inte misstro en regeringsmedlem? Någon som Göran Persson själv valt ut.

Att vara politiker i regering och riksdag verkar vara en dröm, skyhöga löner, man får sova på mötena, man kan till och med få betalt för antalet steg man tar för att komma till jobbet. Vilka arbetare har sådana privilegier?

Ja, politikerna verkar ha passerat en check point någonstans på vägen, och blivit gudomligheter. De är nu så viktiga för oss, folket, att de tycker att vi ska acceptera att de höjer sina löner med tio procent till, och samtidigt sänker bostadsbidrag, sjukbidrag och dylikt till omänskliga gränser. Vi ska bara sitta och acceptera det faktum att de förtjänar att ha 100.000 i månaden bonus betalda resor rätten att stifta lagar och förordningar hur de vill.

I sina ögon verkar de tycka att de är helgon vars idéer är ovärdeliga och att de gör oss en stor tjänst när de sänker bidrag och nedrustar skolan.

Nu när EMU-valet närmar sig kan man konstatera att Göran Persson & Co trycker på för ett "ja" tillsammans med flera borgerliga partier; bland annat Moderaterna. Perssons strid för EMU är ännu ett tecken på politikers makt. Jag har hört att majoriteten av Sveriges socialdemokrater är emot inträde i EMU. Men bara för att Göran Persson har en sån enorm makt räknas hela det socialdemokratiska partiet som ja-sägare. Vilket är underligt eftersom det strider mot åsikterna i den socialdemokratiska ideologin. Så egentligen vore det tillräckligt med en majoritet nej-sägande socialdemokrater för att avsätta ja-sägande Persson från platsen som statsminister.

Ja-sägarna går hårt fram i EMU-kampanjen, med slagord som att sveriges ekonomi går under utan euro, och att arbetslösheten, priserna, allt kommer att stiga om vi inte går med i EMU. Man säger att med euro kommer priserna att sjunka kraftigt, välfärden kommer att öka, arbetslösheten kommer att sjunka och Sverige kommer att bli ett bättre land att leva i. Var finns konkreta bevis på det, och varför har ingenting hänt tidigare? Politikerna har ju haft många år på sig att höja välfärd, minska arbetslösheten och så vidare. Men inget görs. Man sänker bidragen, höjer sina löner och ger sig själv mer makt.

Ta ner politikerna på jorden. Gör dom "dödliga", för annars kommer de snart att stiga högt ovanför molnen och säga hej till Gud.

Av Carl Ottervad 03 aug 2003 11:50