Och den svartnande framtid är er...

För deras skull hoppas jag sannerligen att de har rätt i sitt tillägg om hur bra de är, för de kommer de att behöva vara. Långt ifrån en ljusnande framtid väntar dem, snarare en ganska mörk och dyster.

För vad är det för samhälle de ger sig ut i och hur ser förutsättningarna ut? Jo, om vi börjar med att titta på fyrtiotalisterna som sitter på den stora makten och de höga lönerna samt en stor del av tillgångarna. I flera kommuner och landsting har de pressat ner skatten och låtit verksamheten gå back och på det sättet behållit mer av sin lön de sista höginkomst åren. Nu ska de snart gå i pension och börja belasta vårdsektorn lite mer intensivt. Nu är det emellertid inga snälla och tacksamma patienter som högaktar "herr doktorn", vilket äldrevården hittills varit bortskämd med. Nej nu kommer servicekrävande patienter som inte drar sig för att vara kritiska, kräva företräde i kön och några läkarutlåtanden till om de inte är nöjda med det första. Det kommer att kosta, jag säger bara det. Och för att ytterligare se till att tillgångarna permanentas i den äldre generationen har Ringholm nu föreslagit att arvsskatten mellan makar ska tas bort. Nåja till fyrtiotalisternas fördel ska man väl säga att de strävsamt har arbetat under ett långt yrkesliv för att förverkliga sina drömmar om vovve, villa och volvo.

Om vi hoppar till min egen generation, sextiotalisterna, istället är det mer tveksamt hur det blir med den saken. Vi har blivit mer ordentligt bortskämda från början och villa och volvo betraktar vi som en självklarhet inte som en dröm att sträva mot. Nej därutöver vill vi resa jorden runt, ha trendiga kläder, den senaste musiken och de största TV-apparaterna samt en aktiv och stimulerande fritid, ett stort socialt umgänge, välartade barn som skjutsas fram och tillbaka samt givetvis ett spännande och innovativt sexliv. Kanske inte så konstigt att de flesta medelåldringar jag känner drömmer om att få ihop sina "dra-åt-helvete-stålar" på ett eller annat sätt egen lönsam firma eller trisslottskrapoch gå i en mycket förtida pension. För att sedan lite på frilansbasis utan några egentliga inkomstkrav syssla med sina hobbies.

År 2032 då jag fyller 65 år så beräknas pensionsåldern behöva vara 72 år för att det ska gå ihop sig. Med tanke på att jag och mina jämnåriga snarare siktar på pension i sena fyrtioårsåldern så blir det ett samhällsekonomiskt tapp där på 20-25 års skatter.

Tar vi då nästa generation – de under 30 år. De friska fräscha huvudsakligen barnlösa som verkligen kan generera inkomster utan att kosta något för samhället. Så känns det lite tungt när man får läsa att det är i åldrarna 20-29 år som sjukskrivningarna är som högst. Sjuttiotalisterna har en helt annan inställning, de har för länge sedan gjort sig av med Luther och ägnar sig mer åt renodlad livsnjutning och "vad jag känner för just nu"-tänk. Morgontrötthet, bakfylla, en solig dag eller vad som helst duger bra för att man ska tycka sig ha rätt att utnyttja sjukförsäkringen.

Så studenter, fy fan vad jag hoppas att ni är bra! Arbetsvilliga och kravlösa. Jobb kommer det att finnas gott om – men inga pengar att betala med. Mambo får ni vara upp i trettioårsåldern av ekonomiska skäl. Föräldraledigheter och sjukkassa kommer att krympa till ett minimum för er. Sjukvården ska vi inte tala om och åldringsvården kan ni glömma. Fast det är klart – ni kommer nog att dö av utslitenhet långt innan det blir dags för åldringsvård.

Sa jag Grattis, förresten?

Av Anna Linusson 05 jun 2003 13:14