Det fördömda första intrycket

Vad är det första du lägger märke till hos en människa du möter? Förutom det rent fysiska, det där absolut första ytliga intrycket, brukar du med största sannolikhet snabbt försöka skapa dig en bild av den du träffar. Vad personen jobbar med, varifrån den kommer, vilka politiska värderingar och åsikter han/hon står för och kanske rentav vilken sexuell läggning individen har.

Det här att försöka göra sig en bild av en person man träffar, eller för den delen ser, för allra första gången är helt normalt. Jag skulle vilja säga att det är så vi alla fungerar, men det är inte alla som vill erkänna det. Rannsaka dig själv en liten stund. Fundera över hur du reagerar när du träffar en för dig ny individ. Varför fungerar du så?

Min teori är att det finns främst tre primära medvetna/omedvetna tillvägagångssätt eller persontyper.

Den första persontypen är den jag väljer att kalla den öppna, vilken strävar efter att bortse från det första intrycket och anser att mångfald alltid är berikande, oavsett i vilken form, färg eller socialgrupp den kommer. Därmed inte sagt att persontypen alltid odlar alla kontakter den gör, utan han/hon försöker sträva efter att ge nya bekantskaper en chans bortom de där inledande trevande sekunderna.

Nästa persontyp är den så kallade fixaren. En typ som alltid värderar människor han möter utifrån vad han/hon arbetar med, vilka personen i sin tur känner och vilken funktion personen i fråga kan fylla i fixarens eget sociala nätverk. Det här är en typ som många av er säkerligen har ett par stycken av i er bekantskapskrets eller så kanske ni rentav är en fixare själva. Till en fixare vet omgivningen att det alltid går att vända sig om man behöver praktiskt hjälp, slående ofta när det gäller hjälp med att restaurera hus eller liknande. Fixaren känner många, men det är också vanligt förekommande att fixaren inte har så många riktigt nära vänner.

Det sista tillvägagångssättet är avståndstagarens, som vid varje nytt möte väljer att kategorisera människor med enbart det syftet att kunna avfärda de som inte är precis som honom själv. Avståndstagaren sållar effektivt bort alla de som socialt sett är alltför olika honom, de oliktänkande eller de individer som i hans ögon är alltför utmanande för hans eget välmående. Typen riskerar därigenom att gå miste om chanser att utveckla sin egen person när den väljer att utesluta de som verkligen kan tillföra något i livet. Frågan en avståndstagare kan ställa sig är: hur många karbonkopior av dig själv står du egentligen ut med att ha i din umgängeskrets?

Oavsett om du kände igen dig en smula i någon av de tre persontyperna eller inte, så hoppas jag att du fortsättningsvis, åtminstone en gång varje dag, ger någon du möter en aning mer av din tid än de där allra första fördömda sekunderna. För, vem sjutton visar sig egentligen från sin allra bästa sida omedelbart?

Ha det!

Av Linda Björling 27 maj 2003 18:20