Fan själv i flaskan. Del 3

DAG 3 - 10

Tidigt väcktes vi utvalda - frukost - mediciner i ordning för vidare befordran till intervjun.
Efter lite småprat om hur jag mådde - ifall jag hade något emot att bandspelaren var på - det utlovades full anonymitet.
Jag godkände det hela - maskinen startades och utfrågningen började.
Fråga. När drack Du sprit första gången och hur gammal var Du?

Svar. När jag läste till konfirmationen - sommaren -42 - jobba jag på ett kafé - vid lasarettet i Lund - med att köra ut kaffe och bröd till patienter. En lördag följde jag med konditorlärlingarna och campade. De hade sprit med och jag fick några små glas. Blev glad och uppspelt. Nästa dag fick jag ytterligare några glas innan vi skulle cykla hem.

Fråga. Du var 14 år - hur gammal var Du nästa gång?

Svar. Det var samma sommar - då drack jag mer - somnade på en parkbänk - blev mycket sjuk bakfull.

Fråga. Trots detta fortsatte Du?

Svar. Fick följa med till Folkets Hus. Här blev det också dricka av.

Fråga. Hur ofta drack Du?

Svar. Jag flyttade till Malmö och började på Biblioteket. Skulle passera genom Hotell Tunnelns kök på väg ut. Här lärde jag känna kockarna - några år äldre än jag. De bodde där. Jag blev bjuden upp på deras rum. Vi delade kostnaderna. Flickorna som jobba på hotellet tittade in och det kunde bli riktiga gästabud. Ingen visste hur ung jag var - såg äldre ut - ljög lite också.

Fråga. Drack Du ensam någon gång.

Svar. Nej - aldrig.

Fråga. Märkte inte dina föräldrar något?

Svar . Nej - far var inkallad och mor jobba till sent på kvällen.

Fråga. Blev Du inte varnad av någon.

Svar. Nej - vi drack alla.

Fråga. När Du börja i lära på Druvan hur ofta drack Du då.

Svar: Varje dag - men inte stora kvantiteter. Fick någon sup om jag fixade lite extra mat. Fridagar blev det lite besök på ölhallar. Någon gång var man uppbjuden till någon av flickorna och då var det dricka med i bilden.

Fråga. Var det vanligt att Du tappa minnet på den tiden.

Svar. Nej - blev aldrig riktigt full - våga inte visa att jag druckit.

Fråga. Menar du på fullt allvar att Du drack nästan varje dag?

Svar. Ja - när jag började på Kramer i köket hade vi ofta en liten flaska nere i köttboden - servitörerna betalade med brännvin när vi stack till dem någon godbit. När jag började i matsalen var det samma sak. Något drickbart varje dag. Vid jobb i festvåningen kunde det gå till överdrift ibland.

Fråga. Märkte inte någon att Du drack.

Svar. Nej - det var inte fint att visa sig rörd av starka drycker. Lärde sig konsten att uppträda nyktert - även om man var lite på "snusen."

Fråga. Du gifte dig och fick barn - gjorde militärtjänst.
Hur fungerade detta?

Svar. Vi hade det bra. Fick modern lägenhet - en rar son. Men tyvärr så var det groggdrickning när noterna skulle skrivas om natten. Enda försvaret är - man betalade ingen sprit själv.
Allt blev man bjuden på.

Fråga. Du låg i det militära 12 mån. Då var det väl inte mycket supande.

Svar. Eftersom jag bara har hörsel på ett öra efter en operation vid 4 års ålder blev jag placerad på officersmässen nästan genast.
Eftersom jag var servitör och kock fick jag ansvaret för det mesta.
Även spritskåpen. Jag vill minnas att jag samt min gode vän Carl - Gustav tyckte Klippans lager samt Skånebrännvin gav en härlig fylla. Vi fick drickspengar av gäster - sen blev det cykelturer till Spången. 2 snapsar - en cognac samt en dubbel lätt gjorde livet i det militära lite lättare. Den enda dagen man inte drack var när man skulle hem till familjen.

Fråga. Fick Du inte dricka hemma?

Svar. Min fru hade en syster - vars man var glad för sprit.
Ofta var det middagar med tillbehör - hos oss eller hos dem.
Det hände att vi tog något tillsammans - kunde också hända vi gick på lokal.

Fråga. Hur länge var ni gifta?

Svar. I tre år. Min fru dog i akut leukemi. Efter det tog supandet fart - ordentligt.

Kommentar : Doktorn som hela tiden lyssnat avbröt med att säga: "Om man skulle börja supa för man fick sorg - skulle hela folket gå på fyllan. Fortsätt utan bortförklaringar"

Fråga. Hur kunde Du supa då Du hade en son att ta hand om?

Svar. Mina föräldrar som nyss fyllt femtio - ville gärna ta hand om honom. Samtidigt blev jag erbjuden jobb på ett kryssningsfartyg som skulle vara borta ett år. Detta var en lösning som alla parter tyckte om.

Fråga. Hur gick detta?

Svar. Alla drack. Vid besök i hamnar ökade festandet. Vi skötte jobbet utan anmärkning - en vän sade : "Kommer vi ner i matsalen nyktra får vi väl sparken - då tror dom vi är berusade."
Där låg mycket i detta.

Fråga. Du låg på sjukhus några gånger - hur gick det till.

Svar. Jag vaknade med illamående samt kastade upp. När det bara var "galla" kvar drack jag mycket kallt vatten. Stack fingrarna i halsen - spydde upp vattnet. Inbillade mig att det skulle hjälpa att skölja magen. Det slutade alltid med besök på sjukhuset för en "ulkuskur." Förmaningarna från läkarna var snart glömda - när gängen kallade till "gästabud".

Fråga. Du fortsatte med drickandet. Har Du aldrig fått sparken?

Svar. Nej - vid mitt jobb i somras på Falsterbohus som hovmästare sade fru Andersson - maka till ägaren.
"Vad skall hovmästaren göra nu när hotellet stänger för
säsongen?"
"Vila ut efter det här supandet."
"Nu skojar hovmästaren - jag och min man har varit så glada över att vi haft en så nykter och skötsam hovmästare."

Varje morgon åt jag en filbunke - två pepparkakor - till detta 10 cl. angostura som återställare.

Efter att jag slutat - jobba jag i Stockholm. Tyckte det var tråkigt så jag ringde det rederi som jag jobbat en del år i.
Bio - Bio skulle gå till Sydamerika - jag kunde följa med om jag ville.

Så klart - men på Curacao föll jag - bröt ett mellanfotsben - åkte hem med Paraguay. Har bott en månad på Sjömanshemmet och nu sitter jag här.

Av Lennart Ekman 31 mar 2003 11:03