Mmm... beer - Full och pinsam

Alkohol är inblandat i den stora majoriteten våldsbrott. Misshandel på krogen, på gatan och i hemmet - i de allra flesta fallen är förövaren och offret berusad. De flesta har inte tänkt begå något brott. De skulle aldrig göra något liknande i nyktert tillstånd. Många tror att de känner sig själva och vet vad de kan göra och inte göra. Men sedan dricker de sig redlösa och tappar kontrollen.

Det är utan tvekan roligt att ta ett par öl eller ett glas vin med kompisarna. De flesta jag har pratat med tycker att förfesten är roligast. I goda vänners lag. En liten mängd alkohol höjer koncentrationsförmågan. Men efter en liten mängd sjunker den snabbt. Hur många kvällar slutar inte med att man bara blir - trött? Och seg. Ofta när det är som roligast.

Ibland går jag på krogen i brist på annat. Alkoholism kan nog många gånger bottna i något så banalt som fantasibrist. Man kommer inte på något annat att göra på lördagskvällarna. Och dagen efter. Vad händer med hjärncellerna? Närminnet? Man blir dummare av att dricka. Man blir långsamt en Homer Simpson. Och man kastar bort en hel dag.

Det finns en enkel regel för att avgöra om man är missbrukare eller inte. Det är bara att ta sig en funderare på varför man går på krogen. Längtar man till ölen eller umgänget? När alkoholdrickandet så att säga blir en sysselsättning i sig, något man ser fram emot, närmar det sig missbruk och beroende. När allt kretsar kring alkoholintaget. Ni vet hur det kan låta. "Jag är lagom full nu." "Jag borde inte tagit den där ölen". "Får se nu...fyra öl, en halv vinare och två shots. Det borde räcka."

Dricker man sig berusad ensam ska man ta sig en riktig funderare. Alkoholismen är ofta osynlig. Det är inte bara uteliggarna på gatan som är alkoholister. Det finns många som inte kan tänka sig att sitta hemma och titta på Binoglotto utan ett par rejäla jävlar innanför västen.

I en demokrati har man rätt att skada sig själv. Varje liten klunk sprit skadar de inre organen. Principiellt sett borde var och en få skada sig själv med alkohol och doping. Men inte andra. Vi har ett gemensamt ansvar för hälsan. Och framför allt har individen ett ansvar för sitt beteende gentemot andra. Det finns vuxna människor som på måndagen skämtar om att de inte kommer ihåg något från helgen. Eller att de vinglade fram och tillbaka över vägen med bilen. Jag tror medelålders skämtar minst lika mycket som unga. Om inte mer. Vuxna människor vet inte vad de gjorde under några timmar. Och skrattar åt det. Det är inte heller många vuxna som säger åt fyllerister att skärpa sig - för andras skull.

En lindrig rattfylla var en varningsklocka för mig. Nu har jag börjat dricka mindre trots att jag inte drack så mycket innan heller. Faktum är att jag har ett mycket bättre självförtroende nu. Jag behöver inte tas om hand. Jag har ingen ångest för krognotor. Det är behagligt att slippa vara full och pinsam. Ni vet, ragla runt och släppa en brakare framför flickan man är kär i. Eller gå med röven bar på midsommar. Och när man träffas efter några år minns båda bara en sak. Inte för att det har hänt mig.

Ibland dricker jag för att slippa vara nykter på krogen. Efter ett par öl tänkar jag inte på oväsendet. Hur många har inte tänkt så? Det är uteslutet att gå på krogen nykter. Även om man inte vill dricka. För många är berusningen ett avbrott från den stressiga vardagen, tror jag. Ett andrum. Man tillåter sig själv att tappa kontrollen en liten stund. I så fall handlar alkoholproblematiken inte bara om tillgången, utan också om att organisera arbetsliv och familjeliv på ett mänskligare sätt.

Jag tror inte att jag kommer att bli någon absolutist. För mig handlar det om att hantera alkohol - inte säga nej till alkokol. Man kan inte säga nej till allt som KAN gå dåligt. Då blir inte livet särskilt roligt. Jag har stor respekt för helnykterister. Det är den enda hundraprocentigt säkra vägen. Jag önskar att jag trodde på det.

Det är trevligt och gott... med en öl ellet ett glas vin ibland. Och många som dricker gör aldrig en fluga förnär. Det handlar inte om moraliska pekpinnar. Utan om självförtroende. Att våga vara den man är - innerst inne bakom fyllepladdret - och ha roligt på ett sätt som inte skadar en själv och andra. Helt enkelt att göra det som många tycker är roligast - dricka och umgås då och då. Inte supa och glömma.

Av Henrik Hermansson 28 mar 2003 11:05