Försvaret mot ekonomin

Jag håller med, att i vår tid finns det inget reellt hot mot Sverige och då skall man avrusta och dra ner på försvaret. Försvarsbudgeten behövs på andra områden, vad däremot förvånar mig är hur litet försvar Sverige egentligen har gentemot det nya hotet - globaliseringen.

Vissa ser kanske inte globaliseringen som ett hot, snarare tvärtom, men då väljer man kanske att se världen och fenomenet från andra ögon än de svenska. Vi bor i ett litet land, både ekonomiskt och politiskt. Globaliseringen finns för att sluka oss, vi har egentligen ingen större nytta av den. Se bara på Ford som köpte upp Volvo, bilen och industrin som oftast har kallats Sveriges stolthet och som har fått plats i vår familjebild - ni vet den med mor, far, flickan, pojken, hunden och kombin. Saab är inte bättre den, General Motors köpte upp den och funderar nu på att lägga ner personbilen, Saab lönar sig helt enkelt inte tillräckligt mycket. Vi kan nu gå vidare mot Ericsson, företagen som självt fick, och får den svenska börsen att gå upp och ner, beroende på hur bra eller dåligt den gör ifrån sig. Även Ericsson har slutat vara svenskt och ägs nu av Flextronics.

Alla ovannämnda bolag är amerikanska, vilket inte är underligt alls då USA är en stormakt inom kapitalet, om inte det största kapitalistiska makten. Globaliseringen håller på att skifta bild mot amerikanisering och hade jag velat vara amerikan så hade jag flyttat till USA...

Även på lokalt håll känner man av den ena smällen efter den andra, på min fars arbetsplats, Verkstäderna Weibulls skall man säga upp 90 personer av 150. Weibulls tillverkar lastbilsramar åt Volvo, fabriken går inte alls dåligt, tvärtom finns indikatorer att fabriken går med vinst, men tydligen inte tillräckligt mycket så man skall gradvis flytta tillverkningen till Polen. Facket har anställt en konsultfirma som skall utreda läget och till dess får en stor del av de 150 som arbetar på fabriken gå runt och oroa sig för uppsägning. Ingen vet vem som kommer att gå och vem som kommer att stanna. Man går till jobbet varenda dag som vanligt och man vet att man kommer att få ett besked om uppsägning vilken dag som helst.

I stora delar av EU finns det krav på en arbetsplats som skall läggas ner. Bland annat måste man övertyga staten om att man inte kan fungera längre och samtidigt måste man arbeta ut en plan på vad som skall hända med alla arbetare som skall sägas upp. Vad har vi i Sverige? Ingenting. De som sägs upp får söka nya jobb, troligen hos Arbetsförmedlingen, de blir med andra ord helt utlämnade att klara sig själva. Trots att det var fabriken som tog jobben från dem.

I Sveriges finnes det ingenting som försvarar arbetaren från ekonomins hänsynslösa värld. Inför varje massuppsägning står regeringen maktlös.

Det är på tiden med att sätta upp ett försvar mot globaliseringen, att ta kontroll över den egna ekonomin och att se till de arbetare som bygger upp Sverige inför framtiden.

Av Naseer Alkhouri 04 feb 2003 10:18