Även Sverige hade "hederskultur"

Något som vi gammalsvenskar gärna glömmer bort eller inte ens har vetskap om är att vi i en tid som inte är särskilt långt avlägsen betraktade våra ”helsvenska” flickors beteende på nästan samma sätt som många invandrarfamiljer ser på sina döttrar i dag. En brud borde vara oskuld på bröllopsnatten. En flicka som inte ”höll på sig” drog skam över sin familj.

I Björkviks Hembygdsförenings årsskrift finns en artikel som bygger på en intervju med en gammal folkskollärare, Hilding Walman. Han avled den 22 juli 1999, nio dagar efter sin 105-årsdag och var då Sörmlands äldste man. Intervjun med honom gjordes 1980. Han kom till Laggarbols skola i Björkvik 1918. Vid den tiden hade socknen drygt 3000 invånare nu är vi ungefär hälften så många och klasserna var stora. Det fanns 47 elever i hans första B-skoleklass årskurs 3 och 4.

Artikeln handlar till en del om Walmans förtroendeuppdrag i barnavårdsnämnden. Han blev ordförande där 1931 och han beskriver tiden som "mycket barbarisk" eftersom socknarna tävlade om att köra iväg de barnrika och fattiga familjerna för att slippa ta ekonomiskt ansvar för dem. Han berättar om vilken skam det var att bli ogift mor och vilka långa, förnedrande utredningar det kunde föra med sig.

Ja, det var en skam, så djup och outsäglig, att nutidens ungdomar saknar förmåga att föreställa sig det. Nu för tiden gifter sig de svenska flickorna, om de bestämmer sig för det. Och aldrig att någon skulle andas om att de är "tvungna" att gifta sig, för det begreppet finns inte längre. Under större delen av 1900-talet var det mycket vanligt att man "blev tvungen" att gifta sig. Tvungen därför att lagen gjorde skillnad på barn som var födda inom, respektive utom äktenskapet, och för skammens skull, som sagt.

Numera är det så att barn har arvsrätt efter sin far antingen han är gift med deras mor eller inte. Föräldrabalken ändrades i det hänseendet så sent som 1976. I somliga muslimska länder kan en man svära sig fri från faderskap med handen på Koranen. För hundra år sedan i Sverige kunde en man på liknande sätt bli friad med handen på Bibeln. Selma Lagerlöf agiterar i ”Tösen från Stormyrtorpet” mot den domstolspraxis som tillät män att svära sig fria från faderskap, trots att mened enligt kyrkans sätt att se det innebar att en odödlig själ gick förlorad.

Helga från Stormyra var dubbelt skambelagd. Hon hade fått barn med en man som var gift. Ingen ville ha något med henne att göra, ingen ville bli sedd i hennes sällskap. Att hon skulle få en ny tjänst, efter det att hennes förra matmor kastat ut henne, var uteslutet. Eftersom både hon och barnet håller på att svälta ihjäl stämmer hon barnafadern inför tinget för att få uppfostringshjälp. Han förnekar att han haft något umgänge med sitt tidigare tjänstehjon och tänker svära på Bibeln att han talar sanning. Helga rycker Bibeln ifrån honom och lägger ner sin talan. Vad som helst är bättre än att den man som hon fortfarande älskar ska svära bort sig. Långnovellen Tösen från Stormyrtorpet står att läsa i samlingen "En saga om en saga". Liksom det mesta av det Selma Lagerlöf skrivit tål den fortfarande att läsas med behållning. Låna hem den från biblioteket och läs den. Och jämför invandrarflickornas nuvarande situation med hur Helga hade det i början av seklet.

Av May Engvall 29 dec 2002 11:03