Att tala för sig själv

Då kommer vi plötsligt in på, av någon anledning jag inte kommer ihåg, ämnet mobbning. Om man alltid ska tala utifrån den utsatte, offret sida? Jag hävdar att det i grund och botten är fel och ovärdigt när skolpersonal, hör någon säga en taskig pik eller kommentar till någon annan elev, ingriper och beskyller denna "någon" för att mobba den andra personen.

Jag tycker inte att man inte ska ta parti för den som blir orättvist behandlad, men att man ska fråga offret först om vederbörande blivit kränkt och tagit illa vid sig. Om så är fallet, ska man givetvis ingripa. Men om vederbörande inte tagit vid sig av piken eller kommentaren läraren eller kompisen iakttagit, då tycker inte jag att de ska räknas som mobbning.

Min kloka mor, håller måttligt med mig. Min lillasyster håller, definitivt, inte med mig. Mamma hävdar att:
Mobbningsoffer är oftast så kränkta att dom, efter mycket "om och men" väljer att tiga, varje gång pikar och kommentarer kommer. Samtidigt som dessa samlas på hög, i deras inre medvetande.

Lillasyster: Tycker – i stort sett – det samma. Hon brer även på med att advokater och politiker överför, i det ena fallet klientens agerande och i det andra medborgarens situation, utifrån sina egna bedömningar.

Så långt är allting korrekt och jag håller med. Att advokater och jurister talar på sin klients vägnar är för mig ingen nyhet och jag anser att denna princip är den mest hedervärda, i juridiska sammanhang. Politiker som talar "för" sina medborgare, är jag mot. Jag föredrar att dom "aktivt lyssnar" på sina kunder istället. Det är inte ni, politiker, som ska skapa ett annorlunda samhälle åt mig, medborgare, utan det vill jag vara med och göra själv. Däremot anlitar jag gärna er assistans då vissa problem uppstår om jag tror att ni har den kompetens som behövs för att lösa dom.

Så långt är även det logiskt och korrekt att förstå. Vad gäller mobbningsoffer i skolor och på arbetsplatser: Jag tycker att det är okej, att uppmärksamma när någon uttrycker en taskig och kränkande pik eller kommentar till någon annan. Upprepas det igen bör man ta i ännu hårdare.
Men det är ändå alltid den utsatte som bör be om hjälp från högre instans innan dessa ingriper.

Jag skulle uppleva det som ytterst ovärdigt och förnedrande för mig som enskild individ, om någon skulle ägna sig åt tankeläsning och bedöma hur jag reagerar på ett bemötande ifrån någon annan. Det är jag kapabel att göra själv och känner jag att jag vill ha någon som kan ta och stärka mitt parti, då ber jag om det.

Av Yohannis Petersson 09 nov 2002 11:43