Tankar utan liv

Jag lever inte på dagen. Det är inte förrän mina ögon sluts som jag börjar andas. På natten när månen lyser fritt från molntäcken i höstens kyla vaknar jag till liv. Det finns så mycket som jag inte orkar leva, att mina drömmar lever åt mig. Ni har alla varit där och hälsat på. Ni, mina vänner, men under dagen är ni borta. Det är kanske därför jag inte skriver mer, just nu i varje fall.

Allt är borta på dagen. Mitt jobb, mina vänner, min kärlek, min lägenhet, mitt liv, mitt Göteborg, allt är lämnat men på natten kryper ni fram i färgprakt och i ett vimmel av liv. Jag antar att ni besöker mig då för att jag inte orkar ta tag i er när dagen är, här nere i Skåne. Jag har ännu inte förstått, att jag kanske aldrig mer kommer tillbaka. Mina tårar ligger och väntar i kanalerna bakom ögon och näsa. De väntar och väntar till den dagen jag är vaken på dagen och sover på natten. Då först har jag förstått vad som verkligen hänt.

Av Bettina Jagorstrand 25 okt 2002 11:22